Den 26 maj hade vi sedan långt tillbaka en clear round i viltspår för Michaela Andreasson på Hubbes Hundkurser inbokat i kalendern. Hubbes håller nämligen clear rounder i både viltspår och nosework med jämna mellanrum där du kan "test tävla" och få respons efter. Vi har tidigare varit på en privatlektion i viltspår hos Michaela och var supernöjda så såklart blev vi sugna på en clear round. Speciellt när vi inte får gå ett öppen klass prov ännu pågrund av Ozzys allergivaccin. Spåret som var lagt för oss var ca 350m långt och gick både genom en skogsdunge, på en äng och på bergen. Det var en hel del klurigheter i spåret, bland annat en sökruta, en återgång och lagt på en halvkass bro över en stor vattenpöl, hon hade även gått rakt över spåret med sin egna hund på vissa delar. Jag hade inte så stora förväntningar på Ozzy då vi inte hade spårat på några veckor, men wow vad han överraskade mig! Han gick helt klart en av sina bästa spår någonsin och hans spårarbete var klockrent!! Bra fokus, inget spring, inget kissande och tugg på pinnar, nere med nosen i backen hela tiden och extremt noggrann. Men det bästa av allt var nog att han var långsam (för att vara han, han var fortfarande längst ut i linan under hela spåret) och hetsade inte på som bara den. Annars måste man hålla bak honom för att han inte ska stressa upp sig själv och virra bort helt men denna gången behövdes det verkligen inte. Det enda "negativa" var att han stannade upp vid den stora vattenpölen och tog sig ett dop, han gick runt i pölen i ca 2 min innan han gick rakt på spåret igen. Jag har hela tiden trott att om hunden tappar fokus och håller på med något annat i någon minut så räknas det som en omstart i Öppen klassen, men Michaela berättade att det är helt okej att hunden tar "pauser", så länge de inte stannar i flera minuter och fortsätter på spåret direkt efter. Med oss hem fick vi en tjusig rosett!
1 Kommentar
Idag har dagen fyllts av hundträning av inte bara en utan två hundar. Vinga är nämligen på besök här fram tills på lördag då hennes matte är utomlands. Så jag passade idag på min enda helt lediga dag denna veckan att aktivera de båda. Jag började dagen med att dra med Vinga ut för att lägga ett klurigt viltspår till Ozzy. Han behöver nämligen klurigheter för att bli fokuserad i spåret lärde jag mig på viltspårslektionen vi var på för några veckor sedan så Vinga fick följa med för extra störning. Jag dränkte även klöven i blod i början och gick sedan hela spåret utan att bloda mer och skvätte även blod på två träd vid starten. Extra störning blev det när spåret gick rakt igenom harbajs och över en mini bäck - verkligen massor av klurigheter, precis som han vill ha det. När vi kom tillbaka gick jag ut med Ozzy och rastade honom snabbt innan jag drog fram lite byggmaterial jag hittade på tomten (livet när man bor i ett renoveringsprojekt) och byggde en liten noseworkbana på våran parkering. Jag och Vinga körde lite nosework för ett väldigt bra tag sedan, 2014 eller 2015 har jag för mig men sen dess har vi inte kört alls. Och Ozzy och jag körde mycket för ca ett år sedan men pausade också fram tills för några veckor sedan då vi lite smått tog upp noseworken igen. Så planen var att de båda skulle få göra några utomhussök på banan jag hade fixat. Sagt och gjort, med Vinga betingade jag först in doften lite vid sidan av för att påminna henne efter alla år och sedan fick hon göra två väldigt enkla sök på banan. Hon är så annorlunda från Ozzy på alla sätt som går då hon är långsam, försiktig och har ingen riktig motivation längre vilket såklart är förståeligt då hon faktiskt är 12 år gammal. Trots detta gjorde hon ändå ett bra jobb på sina två sök och hittade doften båda gångerna. Sedan var det Ozzys tur, och wow vad han var duktig idag trots att det bara var hans andra utomhussök någonsin. Han hade sjukt bra fokus, var noggrann och visade tydligt när han hade hittat doften genom att stanna upp och dutta med nosen på doften - en bra början till när vi sedan ska lägga in en markering. Han var även väldigt snabb och tyckte att det var kul så han fick istället tre sök. Jag har verkligen fått mersmak för noseworken och speciellt när många vänner tränar samt tävlar i sporten och inspirerar en. Jag kommer fortfarande att huvudsakligen träna jaktapportering då det är det vi brinner för allra mest och vi båda älskar över allt annat, men noseworken kan vara en bra sport att ha vid sidan om och träna på lite då och då. Han tycker ju faktiskt att det är riktigt roligt och visar sånt bra fokus på de få passen vi har kört nu i år. Och på eftermiddagen fick herren gå sitt spår. Spåret var som jag nämnde fullt med klurigheter men även en vinkel och ca 300m långt med en liggtid på strax 3 timmar. Det märks verkligen efter våran privatlektion att han behöver en riktig utmaning i spåret för att bli motiverad. Hans spårarbete var absolut inte det bästa någonsin idag men han var mer motiverad än vad han tidigare har varit och bara det är en win. Tidigare har det nästan känts som att han vet vart spåret fortsätter men väljer att virra runt och tugga på pinnar istället för att han tycker att det är för "lätt och tråkigt". Idag kämpade han på väldigt bra och virrade bara bort sig på ett ställe precis vid slutet. Utöver det var det ett väldigt bra spår och framförallt ett spår i rätt riktning gällande vårt "problem".
Som jag nämnde i ett inlägg häromveckan har vi haft några problem i viltspåret efter vårat anlagsprov i somras. Han har vittrat mycket, gått åt helt fel håll och sprungit iväg. Jag vet inte riktigt vad det var som hände, om han tyckte det var för enkelt så det blev för tråkigt för att fokusera på spåret eller om han tyckte det var för svårt och gav upp/inte förstod vad han skulle göra. Tror faktiskt mer på det förstnämnda då han redan från start har varit en galant spårare och inte visat några större svårigheter. Hur som så har jag velat börja om helt med viltspåret på ruta ett detta året och sakta jobba oss upp till öppen klass nivå igen. Han har trots allt ett godkänt anlagsprov så spåra kan han, något har bara gått väldigt fel. Så då vi ändå inte kan delta på prov under detta året får vi satsa om, träna om och istället förbereda oss för nästa år då jag är sugen på att ta championatet. Mina tankar är att börja om helt på 0, lägga ett enkelt första spår och utgå från vardera spår beroende på om vi ska öka eller sänka svårighetsgraden. Klarar han ett spår galant försvårar vi det lite nästa gång och virrar han bort sig totalt under ett spår backar vi tillbaka lite. Jag vill även experimentera mer med underlag och vind för att se om det kan vara något av det som spökar. Nu i början kommer jag därför enbart att spåra när det är oerhört vindstilla, relativ torr mark och lägga spår regelbundet. Med regelbundet tänker jag 1 gång varje/varannan vecka beroende på väder, tid och svårighet. Spårar vi i skogar där jag vet att det går mycket vilt kommer jag att göra det lite enklare för honom då störningen automatiskt blir svårare. Jag har tidigare lagt några små enkla spår men idag körde vi igång på riktigt efter denna nya planen som jag har satt upp. Jag gick till skogsgläntan i slutet av våran väg och la ett kort, enkelt spår. Spåret blev lite under 75 meter, blodat var fjärde steg och med en skarp högervinkel. Den totala liggtiden blev strax över 1 timme. Ozzy spårade otroligt bra idag, han var säker och hade nosen långt ner i backen. Inget överdrivet vittrande alls och jag kände verkligen igen honom i så han brukade spåra förut. Det enda som han hade lite svårt för var vinkeln där han fortsatte rakt fram och kom på bara 2-3 meter efter att han hade tappat spåret och vände tillbaka för att gå rakt på spåret igen. Sedan tuffade han på bra enda tills slutet och hittade klöven under totalt 1 minuts tid - riktigt snabb var han, för snabb för mitt tycke. Jag har några olika funderingar kring hur han skötte sig idag. Ett mönster som jag alltid har sett i hans spårande är att han tycker att vinklarna är svårare och att desto kortare liggtid jag har - desto bättre går det. Så det är två saker som vi behöver lägga mest fokus på, för spåra kan han och spårglädjen finns där. Han är sjukt snabb och det tyder även det på hur säker han är i vad han gör, han är till och med för snabb för att jag ska hinna med och jag skulle gärna vilja få honom att spåra saktare - men det brukar ju komma med ökad svårighetsgrad då han verkligen får fokusera mer. Till nästa spår ska vi öka längden, jag var lite lat idag och orkade inte gå bort till den stora skogen där det finns betydligt större plats för att lägga rejäla spår. Jag tänker mig iallafall 200-300 meter. Som nu endast en vinkel och en liggtid på ca 2 timmar. Jag tror att det kan bli ett bra nästa spår, vi ökar längden som han är säker på, förlänger liggtiden lite så att vi utmanar honom men har kvar enbart en vinkel så att han förhoppningsvis klarar den på en gång nästa gång. Jag fick även en film på dagens spår, tyvärr var det väldigt många träd i vägen så det är svårt att se hans spårarbete men lite kan man ana. Jag lägger in den här nedan så kan ni kika om ni är sugna, som ni kan se spårar han i en otrolig fart, knappt så jag hinner med. Denna helgen har verkligen blivit en riktig träningshelg och då jag själv tycker att det är väldigt roligt att läsa om vad andra tränar och hur dom gör det så tänkte jag sammanfatta helgens träning i detta inlägget. Det började i fredags med att vi mötte upp Vendela och Barbie på Göteborgs Hundarena för att vi hade bokat en av deras hallar i en timma. Planen var att vi skulle köra några korta pass på en balansdisc och mycket passivitet emellan. Och planen höll för en gång i sig! Vi började med att bara sitta stilla i ca 10 min och tränade passivitet samt fokuserade på att han skulle vara tyst trots att Vendela och Barbie tränade bredvid. Han skötte sig väldigt bra och när han kändes tillräckligt lugn så drog jag fram balansdiscen och körde väldigt lätta övningar - bara stå stilla med frambenen på den till en början och sedan lite bakdelskontroll. Och det gjorde vi i tre, korta omgångar med bara passivitet mellan. Det kanske låter som ingenting men jag är så sjukt stolt över honom, för ett år sedan hade han stått och skällt konstant och absolut inte haft fokus på mig nog att kunna köra tre korta pass på en balansdisc utan att stressa upp sig. Enda gången han riktigt gick upp i varv och stress var när vi skulle gå och jag fick fullt upp med att packa ihop och knyta mina skor, svårt att göra sånt när man har en hund som kräver ens uppmärksamhet hela, hela tiden, men vad ska man göra. Efter skulle vi åka hem igen med tåget som gick från Göteborgs Centralstation, ett ställe som Ozzy har lite extra svårt för pågrund av stormarna med människor som är överallt. Men oj, vad han skötte sig bra. Gick bredvid min sida hela tiden, drog inte mot några människor/hundar alls och det bästa av allt - han total sket i en skällande hund som vi gick förbi, han bara ignorerade den totalt. Jag blev så chockad efter. Vem har smygtränat min hund liksom x). Från träningen i fredags. I Lördags gick vi först på förmiddagen ut i trädgården (guldvärt efter att ha bott i lägenhet hela sitt liv) och körde ett litet apporteringspass. Jag har haft sjukt svårt att få honom att ta upp dummien från marken, både på golv, gräs och grus men tidigare i veckan var det som att något släppte i skallen och han tog äntligen upp den från marken!! Bara i ynka sekunder och enbart en gång på ett träningstillfälle men det var ändå sån förbättring. Därför har jag jobbat vidare med att belöna oerhört mycket så fort han har tagit upp den från marken och nu när vi har kommit en bit enbart belönat när han har hållit den relativt rätt, dvs i mitten samt kommit tillbaka in med den. Det är inga fina avlämningar än och greppet måste absolut bli bättre men detta är en bra start och jag är så glad att vi äntligen har knäckt ännu en nöt i gripandet. Vid 5-tiden hade jag förberett ett viltspår. Jag hade lagt ett ganska enkelt spår med en svårare start då jag introducerade startrutan, vilket är en 25x25m ruta som hunden ska söka upp starten av viltspåret i och sedan följa spåret ut från rutan. Jag insåg när jag höll på att fixa med rutan att jag hade valt ett väldigt dåligt ställe att spåra på då det var oerhörd tät skog på ena sidan och en stig på andra så jag fick göra rutan lite mindre än planerat, den blev ungefär 18x18m. Själva spåret var ca 200m, med 2 vinklar och oblodat 20m i slutet med en total liggtid på 8 timmar. Jag tyckte ändå att han klarade det helt okej för att ha varit länge sedan vi senast spårade, väldigt tät skog och betydligt längre liggtid än vad han är van vid. Han nådde fram till klöven tillslut och var bara lite virrig så det är alltid något. Det enda i spåret som han verkligen nailade var startrutan. Han började söka runt på en gång och fick efter en halv minut upp vittringen av spåret och spårade på fint som bara den dom första 50m. Ska försöka lägga spår lite oftare nu och även hitta en bättre skog eller plats att spåra på så jag kan lägga lite längre spår. Nästa gång ska jag även påbörja inlärningen av "gå-tillbaka vinkeln", måste bara tänka ut hur jag ska göra det så att det blir enklast för han. En liten videosnutt från lördagens apporteringspass. Igår, Söndags så tog vi det mest lugnt faktiskt. Blev en snutt miljöträning utanför Ikea medan pappa var inne och köpte möbler, han skötte sig riktigt bra och la sig ner på en gång samt låg kvar utan att hoppa mot människorna som gick förbi en bit bort med skrikande barn och kärror. På kvällen började jag lite smått att introducera jaktfot inomhus med två skålar och koppel på, jag gick enkelt på en linje mellan två utplacerade skålar och lät honom ta ur skålen först när han gick bredvid mig i rätt takt och kollade framåt. Han fattade väldigt snabbt så tror vi ganska snart ska börja ta ut denna övningen i lite svårare miljöer. Brukar faktiskt inte skriva så mycket om enstaka träningspass här på bloggen utan mest sammanfatta våran träning då och då så var roligt att skriva om det såhär istället och mer ingående.
Efter några veckor med strul gällande telefonnummer och resor från mitt håll så har vi äntligen fått gå vårat anlagsprov som vi betalade för snart 1-2 månader sedan, hehe. Provet skulle gås idag vid 11 tiden för Jan Eklund och det var som sagt ett anlagsprov som skulle gås då det är Ozzys första deltagande på ett viltspårsprov. För er som inte vet vad jag snackar om angående klasser och provet så hänvisar jag er till denna sidan, dom har mycket och bra info om att gå på ett prov.
För jag tänkte faktiskt bara berätta om hur det gick för Ozzy på hans prov. Som sagt så var vi på plats vid 11 tiden i en skog lite utanför Mölnlycke. Han gav mig först information angående hur spåret ser ut, hur starten kommer att vara och hur han kommer att bete sig och följa med under spårets gång. Sedan var det iväg på en gång in i skogen, vi behövde inte gå långt alls fören han stannade oss och jag bytte från halsband till sele och lina på Ozzy. Sedan fick vi gå fram till den uppsparkade starten och börja spårandet, under tiden han spårade så skulle jag vara tyst och bara följa med han i linan oavsett hur knasigt jag tyckte att han gick. Var vi på väg för långt bort skulle han säga till och då fick vi vända tillbaka. Jag kan säga att starten var katastrof, han tog inte alls upp spåret från början och börja springa upp i skogen och tugga på en pinne. Jag kunde valt att vänta ut honom och inte få ett ingripande i betyget där men jag tyckte inte att det bådade gott när han var så ofokuserad så jag tog med honom igen till starten och valde att börja om spåret. Visst så fick jag med mig ett ingripande men det var värt det ändå för efter det spårade han på superfint och tog första sträckan utan tvivel. När vi kommer fram till första vet jag faktiskt inte riktigt vad han började göra, han sprang runt överallt, virrade som fan, skulle ner för ett berg och sedan upp igen, kissade under spåret och visade en sida som jag inte alls har sett innan i spåret från honom. Så höll han på efter vinkel 1 också och virrade på ett och samma ställe i nästan 10 minuter innan han äntligen började bete sig och tog upp spåret igen på en sekund. Det var nästan som att han visste var spåret var men sket i det för han ville gå runt och lukta på pinnar istället. Resten av spåret var skitsnyggt, han klarade vinkel 2, sträcka 3, vinkel 3, sträcka 4 som var oblodat, vinkel 4 och sträcka 5 galant och hittade klöven i slutet av spåret. När han hittade den var han så stolt och skulle nämligen bära den alldeles själv till bilen utan någon hjälp alls. Overall så var det helt klart ett av hans värsta spår någonsin, han gjorde saker som han inte gjort tidigare under spårning så som att börja tugga på pinnar och kissa mot träd. Jag trodde verkligen inte att vi skulle bli godkända efter katastrofen på vinkel 2 och sträcka 2 men jag hade fel. För godkända var exakt vad vi blev, han tyckte att han spårade fint och löste uppgiften förutom att han var ofokuserad under momenten som jag tidigare nämnde. Våran tid blev 30 minuter så vi höll oss ändå inom tidsgränsen (45 min) med stor marginal, trots att 10 minuter av våran sluttid var virrande. Spåret var 650 meter långt och hade legat i 3,5 h fick jag veta efter. Jag är väldigt nöjd med min domare och bokningen genom SSRK även fast det blev lite strul med telefonnummer. Nu gäller det för våran del att först och främst vänta ut kallare väder och sedan börja träna mot öppen klass, tanken är att starta i en öppen klass redan denna höst om vi inte stöter på några hinder i vår spårning när jag introducerar dom nya momenten. Sedan är det stora målet att Ozzy ska bli Viltspårschampion under nästa år, och det känns faktiskt inte så långt borta just nu. Var några veckor sedan jag uppdaterade här sist och då med ett snabbt, kort inlägg om att Ozzy hade skadat sin tass. Sedan dess har en hel del hänt, främst så har Ozzy fått en två veckors lång vila på sig att läka och det har gått superbra. Såret började vara efter 4-5 dagar och sedan gick det ganska snabbt tills allt var bra igen. Området kring klon är fortfarande lite svullet men jag har märkt hur det börjar gå ner så tror inte det ska vara något fara med det.
Jag har även tagit några hundfria dagar mitt i Ozzy's vila och åkt upp till Stockholm för att bland annat fira min kompis, Sigrids födelsedag. Jag hade fyra superbra dagar uppe i Stockholm och det var så kul att träffa Sigge igen, var några månader sedan tyvärr. Något tråkigare med resan var att jag blev sjuk med feber och förkylning dagen jag skulle hem så fick genomlida en 3,5 h tågresa i det stadiet, kan säga att det var världens sämsta tågresa någonsin och lovar att personerna i samma vagn som mig var riktigt trötta på mitt nysande, hostande och snorande. Feber höll i sig även när jag kom tillbaka och jag har nu varit hemma i 4 dagar och det är först idag som jag har känt mig bra igen, är fortfarande väldigt förkyld men kan fungera normalt så att jag kan ta ut Ozzy på lite längre promenader. För Ozzy har faktiskt inte svarat bra alls på vilan, jag vet att han är en hund som kräver väldigt mycket aktivering för att må bra men jag trodde ändå att han skulle klara en lite längre vila bra men absolut inte. När jag kom tillbaka från Stockholm i tisdags var han som en valp igen, drog i allting och gnällde på vad som helst, ville att jag skulle gå upp ur sängen och göra saker med han hela, hela tiden. Att försöka ta hand om en understimulerad hund när man har feber är verkligen ingen höjdare men som tur har jag fått hjälp av både min mamma och pappa med lite längre promenader så att han höll sig någorlunda lugn i alla fall. Idag var som sagt första dagen som jag mådde tillräckligt bra för att kunna hitta på något så jag kände att jag måste aktivera unghunden på en gång för att slippa hans stiss inomhus. Därför la jag i förmiddags ett spår på 500m med tre vinklar och ganska snålt blodat. 2,5 timmar fick det ligga innan vi gick det och overall så gick han ett superfint spår. Han har en tendens att få upp en väldigt fart i spåret vilket lätt gör så att han inte blir lika noga, idag tänkte jag verkligen på det och spårade därför med halsband så att jag enklare skulle kunna hålla in hans fart. Dock hade han ingen överdriven fart idag så han skötte det väldigt fint själv. I början var han SUPER noga och spårade nog dom finaste 200m jag någonsin har sett honom spåra, tog den första vinkeln klockrent och den andra med, när vi kommer till tredje vinkeln blir han dock sådär virrig som han kan bli ibland. Han tar inte vinkeln alls utan ångar på framåt istället, några sek senare märker han att spåret e borta och springer åt alla håll och kanter för att försöka få upp det igen. Han hittade det som han oftast brukar och gjorde en superfin avslutning på spåret men jag förstår inte varför han blir såhär på bara vissa vinklar medan han tar andra superfint. Hittar verkligen inget samband mellan gångerna det hänt heller, ibland är det på första vinkeln och ibland sista, ibland är det inte ens en vinkel utan han virrar bara runt. Någon som har någon aning på vad det kan bero på? Alla tips tas tacksamt emot. Bjuder på några bilder från dagens spårning och dagarna i Stockholm. Nu när både jag och Ozzy är friska igen ser vi fram emot en fortsatt vår med massvis av fys, spår och apportering. Idag har det blivit ytterligare ett viltspår för att försöka stämma av några bitar som inte kändes bra tidigare i veckan när vi spårade. Och låt mig bara börja med att säga att livet utan bil samt en skog nära suger, skulle egentligen fått åka buss 45 min x 4 men tack vare att min pappa var snäll och kunde skjutsa mig först dit för att lägga det och sedan hem båda gångerna behövde jag bara åka buss en gång istället för fyra. Längtar så efter det där körkortet alltså, 2 år kvar... Dagens spår blev 500m långt, ca 1,75 dl blod allt som allt, 3 vinklar och en liggtid på 3,5h. På dagens spår ville jag främst testa hans uthållighet i längre spår och se hur vi ligger till just nu med vinklarna som har varit hans svagaste sida innan. Han har fortfarande lite svårt för vinklarna då han lätt fortsätter att ånga framåt och sedan någon sek efter fattar att han har tappat spåret och blir lite virrig av sig när han försöker hitta det igen. Dock hittar han det alltid och fortsätter spåra som ingenting har hänt. Hans uthållighet var heller inte några problem alls denna gången och 500m har aldrig känt så kort som det gjorde under dagens spår. Eftersom att dagens spår kändes så bra så är tanken att anmäla till anlagsprov i slutet av denna månaden, egentligen skulle jag ha anmält för länge sedan och inte velat så mycket som jag har gjort. Men trots det känns det faktiskt lite risky att anmäla då våra 3 spår innan detta har varit kaos allihopa men jag är villig att chansa och anmäla mig ändå, för går det åt skogen så gör det faktiskt ingenting. Då är det bara att åka hem igen, ladda om, träna mera och anmäla på nytt när det känns bättre. Man behöver inte alltid klara det på första försöket och blir vi inte godkända så har vi iallafall fått använda tillfället som en träning inför kommande spår! Klicka på bilderna för att förstora dom.
Då jag nu har fått mitt efterlängtade påsklov ville jag passa på att fylla min första lediga dag med lite Viltspårande. Sagt och gjort, vid 12 tiden tvingade jag min pappa att köra mig till den enda skogen som finns i innergöteborg för att lägga två spår. Min tanke var att lägga ett kort och enkelt och ett lite svårare, det som var viktigt var att inte överbloda som jag annars brukar göra när vi viltspårar. Första spåret var 100m, blodat var fjärde-femte steg och med en liggtid på lite under 2h - inga vinklar eller liknande. Andra spåret var 500-550m långt, blodat var tredje-fjärde steg med 3 vinklar och 12m oblodat. Med en liggtid på lite mer än 2h. Tanken var att andra spåret skulle vara så likt ett anlagsprov som det var möjligt för att jag ville testa han lite hur han fungerar på ett lite svårare spår. Båda spåren var katastrof. Han virrade runt, gick i cirklar, började spåra åt helt fel håll eller till och med bakåt. Han stannade upp för att vittra runt flera gånger och på andra spåret tog han inte upp starten alls så jag fick börja om 2-3 gånger. Han hittade även inte klöven alls på andra spåret då han började kissa mot träd och gå runt i cirklar - det var där jag avbröt och gick raka vägen mot bilen igen utan att han fick hitta klöven. Efter var jag såklart besviken på både honom och mig, men det är såhär det går ibland och det finns ingen anledning att vara sur över det. Jag fick i alla fall mycket hjälp efter av Vendela genom snap som hjälpte mig att analysera spåret och att komma fram till varför det kunde bli såhär. Nu i efterhand så ser jag att det är mycket som spelar roll på varför spåren gick såpass dåligt. Han fick för första gången någonsin spåra två spår på raken vilket han aldrig gjort innan, han fick även inte en vila efter första spåret utan rakt på det andra vilket är varför jag tror att han hade svårt att ta upp starten på det andra spåret. Det var en populär skog vi var i så det var nog massor av störningsdofter överallt och även att jag använde mindre blod än vanligt. Sedan såna saker som att han flåsade lite innan andra spåret och att det precis har blivit varmare igen ute så han kanske var lite känslig. Tycker det är riktigt svårt att analysera speciellt spår då det är så mycket som kan ha hänt under liggtiden som man inte har någon aning om men detta var min ungefärliga analys med hjälp av Vendela. Är bara att ladda om, tänka om och ha med dessa spåren i baktanken inför nästa spår som jag ska försöka lägga nu i veckan. Gammal bild från ett annat spårtillfälle.
Idag blev det viltspår som vanligt varje helg för både mig och Ozzy men även för Vendela & Barbie. Skillnaden denna vecka var dock att vi spårade på ett helt nytt ställe. För efter flertal veckor i samma skog som vi dessutom behöver traska upp och ner för ett berg 4 gånger under ett tillfälle för att kunna spåra i så ville vi verkligen testa på ny miljö. Därför fick det denna veckan bli spår på äng!
Som vanligt började vi med att lägga varsitt spår till hundarna, Ozzys blev ca 400 m långt, en liggtid på ca 2,5 h, 4 vinklar och rejält blodat var tredje steg förutom i vinklarna där jag blodade vart annat steg. Viktigt att nämna är även att spåret gick över en liten asfaltsväg, där blodade jag väldigt mycket. Kan nog säga att dagens spår var hans sämsta spår någonsin, han virrade totalt iväg redan från början, fick upp spåret då och då men för det mesta sprang han bara på rakt fram. Missade dom två första vinklarna helt och hållet (kunde inte styra honom då jag själv inte visste exakt vart dom gick) och första halvan var bara katastrof. Någonstans i slutet där fick han dock upp spåret igen och gjorde en helt klockren vinkel och bara ångade på väldigt fint till han hittade klöven. Tror det var en blandning av att spåret var på äng vilket är svårare, att det var frost när jag la spåret och att Vendela under tiden tog bilder så det blev lite extra störning som gjorde det väldigt svårt för honom. Fick riktigt fina bilder iallafall! Reminder till mig själv är även att inte göra ett så svårt spår första gången vi spårar på ny terräng. Medan spåren låg tog vi även en långpromenad på en slinga runt en sjö i närheten, och efter att båda hundarna hade fått gå sina spår lät vi dom även få springa lösa lite på den stora ängen och busa av sig. Under tiden tog Vendela några bilder på dom båda, slänger med några av dom här nedan. Dagen bjöd på viltspår med Vendela & Barbie bakom TÖBK som vanligt, skulle vara kallt men superfint väder idag så vi tänkte att vi passade på. Vaknade dock på helt fel sida och var otroligt irriterad och trött, vilket jag tyvärr drog ut på min hund under tiden vi promenerade. Han drar alltid när andra hundar är med och mitt tålamod brukar vara bra, jag klagar visst men håller mig lugn och försöker småträna lite. Idag hade jag inget tålamod alls och det blev några konflikter under tiden, bara att ladda om och försöka igen nästa gång, ibland har man dom här dåliga dagarna och det är okej att ha dom också. Nu till spåret, Vendela la faktiskt vårat spår denna gången och det blev runt 200 m långt, mycket väl blodat, en skarp vinkel och en liggtid på ca 3 timmar. Utöver var det ett kort men intensivt spår som gick över berg, blåbärsris och en stig. Att ha en spårsäker hund har sina fördelar men det är då fan inte att han är såpass het och snabb i spåret, jag ramlar runt överallt i linan och kan knappt hålla kvar honom för jag kämpar typ för mitt eget liv, dramatiskt jag vet. Hur som så tog han spåret jättefint och bra, gick han fel virrade han lite men hittade snabbt tillbaka igen på spåret. Trots den svåra terrängen jobbade han på bra och det var bara stigen som var riktigt svår för honom, men det är nog för att såpass många människor har gått där under tiden. Märks förövrigt hur mycket vi har tröttnat på samma gamla spårskog, speciellt idag då det var så mycket folk och hundar som gick överallt och på stigarna där vi spårade. Skogen är även ganska liten och på dom flesta ställena är det terräng som inte går att komma fram i eller ännu mindre spåra i om man har en het hund och själv ska överleva. Dags att kanske hitta en ny spårskog men otroligt jobbigt egentligen då denna skogen ligger såpass nära. Men samtidigt finns det ju ingen plats för oss att kunna träna på det vi behöver, längden och vinklarna. Nästa spår ska jag iaf försöka köra så långt som jag bara kan och om det är möjligt försöka komma upp i iaf 500m, behöver se hur hans uthållighet är när spåret är såpass mycket längre. dagens misslyckade spårbilder, projekt försöka få en lyckad spårbild fortsätter...
|
Linnea Eriksson, 17 årFödd och uppvuxen i Göteborgs innerstad men bor numera ute på landet i Lödöse, Lilla Edet. Kategorier
Alla
Arkiv
Januari 2020
|