Så en vecka efter att jag skrev hur glad jag var att vi äntligen hade kommit igång med fysträning är jag nu tillbaka med ett inlägg om att vi nu måste inta viloläge ett litet tag framöver. Ozzy har nämligen lyckats skära upp trampdynan på den lilla klon som är en bit längre upp på höger framtass. Det är inte alls så allvarligt som det låter när jag säger skära upp utan det är ett litet men brett sår och det var inte djupt alls så det är enkelt att fixa hemma. Dock har han nog bitit och kliat en del på klon under tiden tills jag hann upptäcka detta och har därför lyckats bita upp ett lite större sår på framsidan av tassen som håller på att vara och äcklar sig. Han verkar faktiskt mer störd av såret där framme än det vid klon så antar att det kan ha blivit någon infektion i det där framme. Gäller att noga hålla rent nu och ha lindad tass eller tratt tills det har lugnat sig lite, förhoppningsvis blir det inte allvarligare än såhär och att vi är uppe på banorna snart igen. Bara segt att detta skulle komma nu när vi äntligen hade kommit igång med fysträningen, blir att skjuta fram allt sådant tills tassen är bättre igen. Ville bara uppdatera er lite om hur läget ligger till just nu och om uppdateringen är lite dålig dom kommande dagarna. Bjuder på en söt bild på Ozzy från Januari, tagen av Vendela.
0 Kommentarer
Ganska mycket som händer/har hänt i mitt liv och inte hundens det senaste så jag tänker att jag skriver ut det jag kommer på i detta inlägg för att uppdatera er lite. Först och främst så har jag fått besked på dom preliminära ansökningarna till gymnasiet, jag hade fem val allt som allt och vad jag hittills vet så har jag kommit in på 3 utav dom. Jag väntar fortfarande på att den sista skolan ska höra av sig men då det är naturbruk tror jag att jag även kommer att komma in där. Den enda linjen som jag inte kom in på var mitt förstahandsval vilket är surt då den med lägsta poäng som kom in bara hade 2 poäng mer än mig. Jag hoppas verkligen att jag kommer in på mitt förstahandsval på den riktiga antagningen då jag under denna terminen har kämpat stenhårt för att få upp mina betyg. Jag har annars fortsatt att jobba några helger på mitt deltidsjobb i ett stall. Och jag trivs superbra där, har börjat lära känna några mer tjejer som jobbar där utöver några jag kände innan och min chef är supersnäll. Hon har till och med sagt att jag får ta med Ozzy och att han kan vara i deras hus då dom själv har en Golden Retriever om det krisar sig och jag inte får vakt. Jag har även fått ett sommarjobb genom kommunen som varar under 3 veckor i augusti. Jag fick ett jobb inom fastighetsskötsel som "vaktmästare" på några olika förskolor. Ska bli kul att få lite extra pengar då mitt riktiga jobb inte kommer behöva lika mycket hjälp under sommaren. Vägen till mitt efterlängtade körkort har äntligen börjat och på torsdag har jag en tid bokad för synundersökning. Så fort synundersökningen är klar skickar jag in en ansökan om körkortstillstånd och när den kommer tillbaka så ska bara handledarkurs bokas och sedan är jag redo att övningsköra när jag blir 16 i juni. Kan nog inte ens förklara hur taggad jag är på att få övningsköra och att senare få ta körkort, även fast det är 2 år kvar så vill jag börja övningsköra redan nu och försöka hålla det uppe hela tiden. Tanken är att ta körkortet samma vecka som jag blir 18. Annars har jag äntligen kommit igång på riktigt med Ozzys fysträning. Jag skrev ju ett inlägg för ca en månad sedan om hur vi nu skulle börja fysträna som bara den men som vanligt hände inget med det. Det var först nu när vårsolen kom igen som min motivation höjdes rejält och hela förra veckan var vi ute på 4-5 långpromenader, i vanliga fall brukar vi gå en. Jag märkte i samband med detta en stor förändring i Ozzys humör och träningsvilja, han lyssnade väldigt mycket bättre och det kändes som att han inte var lika stressad i vardagen. Det känns faktiskt riktigt dåligt nu i efterhand att jag inte tog tag i fysträningen tidigare då jag märkte att han blev en sån bättre hund när han fick utlopp för mer energi, aldrig mer lata sig igen på sin hunds bekostnad. Denna veckan och alla veckor framöver är det ett måste med minst 3 långpromenader i veckan på minst 5 km vardera. Det var en liten uppdatering om vad som händer i mitt liv, svårt att hinna skriva allt här på bloggen när man främst vill hålla sig till hundträning.
Äntligen har jag hittat ett sätt att lära in "håll" och påbörja inlärningen till att göra kaoshunden min till en äkta apportör, eller något liknande. Det har nämligen varit nästintill omöjligt att få retrievern min att hålla något, antingen har han sprungit iväg med det eller lagt sig ner och börjat gnaga på det. Jag har försökt med så många olika inlärningsmetoder såsom att leka med föremålet, klicka in osv. Till slut gav jag lite smått upp och sket i apporteringen överhuvudtaget i flera månader. Det var faktiskt bara förra helgen som jag kom på den briljanta idén att försöka lära in det med en rådjursklöv - jag har innan velat lära in med ett tuggben då jag vet att det är så många går tillväga men eftersom att min allergivovve inte får äta några tuggben har den metoden försvunnit helt tills jag kom på att jag kunde byta ut tuggbenet till en rådjursklöv. Han fattade på en gång när det var en klöv med i bilden och så snabbt han hade lite hum om vad han förväntades göra bytte jag ut klöven mot flertal olika föremål - dummies, burkar, flaskor, pennor, tejprullar och massvis med saker jag kunde hitta som får plats i en flattes mun. Denna videon är filmad 8-9/4. Lördagen och söndagen den helgen då vi började lära in kommandot, fredagen dagen innan tränade vi enbart med rådjursklöven och några flaskor. Som ni ser tappar han apporten då och då och tål inte störningar bra alls, vilket är ganska självklart efter bara två-tre dagar av inlärning. Numera kan jag både peta och smått dra i föremålet utan att han släpper det före mitt släpp kommando, det enda som har varit vårat problem är träapporten. För av någon anledning vill inte min hund ha en träapport i sin mun. I början släppte han den på en gång och var väldigt försiktig runt den. Jag har nu i några dagar jobbat upp hans känsla kring den och det är så mycket bättre, han håller nu kvar den i munnen hela tiden fast att greppet fortfarande är väldigt löst och osäkert. Denna videon är filmad idag och det är tredje dagen vi testar med en träapport. Som ni kan se håller han fortfarande kvar föremålet även fast greppet är osäkert och löst. Jag vet inte riktigt varför just träapporten är så jobbig för honom men något är det som gör honom lite osäker på den. Hur som så ska jag lyckas vända träapporten från något halv-läskigt till något superkul genom att belöna mycket varje gång han håller i den. Egentligen mer än vad jag gjorde i videon, (skäms på mig) och att vi tränar med den ofta för att avdramatisera känslan som han nu har kring den.
Så fort träapporten känns bättre för honom och hans grepp har blivit lite säkrare på övriga föremål också ska jag börja med att han får först stå upp och hålla den och sedan hålla något i rörelse. Tror att rörelse delen kan bli väldigt svår för honom men klarade vi att ens lära in detta så kommer vi klara det också. Så taggad att äntligen vara igång med inlärningen av jaktapporteringen och taggar på att komma ännu längre i våran träning under detta året. Äntligen har resultaten från Ozzy's MH kommit in på avelsdata samt hunddata så att man kan kolla på hans diagram och se hur mycket han skiljer sig från medelvärdet i rasen. Om man först och främst kollar på protokollet jag fick med från mentalbeskrivningen så kan man redan där ana att nyfikenhet/orädsla kommer vara väldigt hög och att resterande skulle ligga någonstans runt medelvärdet. Diagrammen blev nästan exakt så som jag hade tänkt mig, ni finner dom på bilder här nedan: Sammanfattning av det hela: En rejäl bit över på nyfikenhet/orädsla, en pytteliten bit under på aggressivitet, en liten bit under på socialitet, lite över på jaktintresse och exakt på medelvärdet på lekfullhet.
Tycker att hans MH diagram speglar honom bra och är sjukt nöjd över resultaten, han är egentligen en riktigt bra hund - det är bara synd att allergin och stressen förstör såpass. Är helt säker på att när vi har tränat bort mycket stress så kommer han att vara en helt underbar hund, det gäller bara att fortsätta träna och hålla ut till dess. Idag började äntligen dem öppna träningarna på klubben efter ett vinteruppehåll. Dom verkar även ha gjort om öppen träningarna lite och både flyttat dag samt bestämt en speciell bemannare för varje gång. Denna gången var det väldigt mycket hundar för att vara TÖBK, tillsammans med mig och Ozzy var det hela 7 ekipage. Jag var främst där för att passivitetsträna i svår störning då det verkligen behövs eftersom att han går upp en enorm stress kring andra hundar. Jag hade förberett så gott som det gick med fryst kong med lammkött i som vi testar just nu på utredningen, mycket godis för att hålla honom tyst och en filt om det skulle behövas. Men han överraskade mig faktiskt och var väldigt lugn för att vara honom, visst skällde han några gånger men för det mesta gnällde han faktiskt. Och om man jämför med hur han brukar vara så nöjer jag mig gott och väl med gnäll istället för massor av skällande, ser det som lyckat och är oerhört stolt över honom! Eftersom att det gick så bra tänkte jag att jag passar på att leka lite med honom och ser om han kan ha fokus på att leka med mig i denna sortens störning, det var alldeles för svårt för han och han lekte med ett oerhört löst grepp och släppte för att kolla runt hela tiden. Där avbröt jag och satte mig ner med honom igen. Mot slutet ställde jag mig upp på plats och körde lite kontaktövningar och tricks såsom ligg, sitt och sitta kanin. Här hade han sådant super fokus på mig och kollade inte ens en enda gång på dom andra hundarna, så så så nöjd med den biten! Är överlag nog som ni förstår väldigt nöjd med hur han skötte sig under hela tiden och att han bara blev mer och mer fokuserad desto längre vi satt där, brukar ju för det mesta vara tvärt om. Tanken är nu framöver att jag ska försöka gå på dessa öppna träningar varje eller varannan vecka för att få träna passivitet och fokus med mycket störning runtom, när utomhustävlingarna sedan kör igång så ska vi försöka besöka dessa också för passivitetsträning. Taggar faktiskt vår nu och flera möjligheter att få träna passivitet och lugn med svåra störningar! Bild från ett träningstillfälle i februari, tagen av Vendela Sandell.
Idag har det blivit ytterligare ett viltspår för att försöka stämma av några bitar som inte kändes bra tidigare i veckan när vi spårade. Och låt mig bara börja med att säga att livet utan bil samt en skog nära suger, skulle egentligen fått åka buss 45 min x 4 men tack vare att min pappa var snäll och kunde skjutsa mig först dit för att lägga det och sedan hem båda gångerna behövde jag bara åka buss en gång istället för fyra. Längtar så efter det där körkortet alltså, 2 år kvar... Dagens spår blev 500m långt, ca 1,75 dl blod allt som allt, 3 vinklar och en liggtid på 3,5h. På dagens spår ville jag främst testa hans uthållighet i längre spår och se hur vi ligger till just nu med vinklarna som har varit hans svagaste sida innan. Han har fortfarande lite svårt för vinklarna då han lätt fortsätter att ånga framåt och sedan någon sek efter fattar att han har tappat spåret och blir lite virrig av sig när han försöker hitta det igen. Dock hittar han det alltid och fortsätter spåra som ingenting har hänt. Hans uthållighet var heller inte några problem alls denna gången och 500m har aldrig känt så kort som det gjorde under dagens spår. Eftersom att dagens spår kändes så bra så är tanken att anmäla till anlagsprov i slutet av denna månaden, egentligen skulle jag ha anmält för länge sedan och inte velat så mycket som jag har gjort. Men trots det känns det faktiskt lite risky att anmäla då våra 3 spår innan detta har varit kaos allihopa men jag är villig att chansa och anmäla mig ändå, för går det åt skogen så gör det faktiskt ingenting. Då är det bara att åka hem igen, ladda om, träna mera och anmäla på nytt när det känns bättre. Man behöver inte alltid klara det på första försöket och blir vi inte godkända så har vi iallafall fått använda tillfället som en träning inför kommande spår! Klicka på bilderna för att förstora dom.
Ja, den där rubriken förtjänade 5 utropstecken. För idag när jag vaknade och kollade Hunddata så ser jag att beskedet från våran röntgen har kommit. Visste inte att dom uppdaterade på helger också eller så har svaret varit segt att komma upp på sidan från igår. Hur som så är han friröntgad med HD B och ED ua! Så glad just nu! Jag hade faktiskt tänkt mig att det skulle bli HD B då ena höften såg pytte lite sämre ut än den andra (och dom går ju alltid på den höften som är sämre) så resultatet är ganska väntat men är ändå så glad för som den överanalyserare man är så har man ändå gått runt och föreställt sig värre besked innerst inne.
Idag var sista tillfället på våran stress till fokus kurs, dock gick vi inte på detta tillfället eftersom att vi hade väldigt svårt att boka om hd/ed röntgen som just hamnade på denna dagen. Riktigt synd men jag har fått mail på vad dom gick igenom och tror att vi har fått med oss det mesta ändå på dom 4 tillfällena som vi gick på. Jag är jätte nöjd med kursen och dom tips vi har fått och jag ser framemot att jobba bort hans stress under 2018 - det tillsammans med hans allergi är våra största prioriteringar detta året.
Så vad ska jag nu fortsätta göra för att jobba mot en stressfri hund? Jag ska först och främst fortsätta att jobba med alla lugnande övningar jag fick på kursen såsom ryggsäcken, filten och små övningar såsom omvänt lockande. Jag ska även våga vara mer bland halvjobbiga miljöer, det har blivit så att allt sånt har bort prioriterats helt för att det var för jobbigt men för att komma någonstans måste man ta tjuren i hornen och våga utsätta sig - såklart i en rimlig mängd med vila efteråt. Därför ska vi sätta igång med miljöträningen igen, det ska miljötränas helst 3 gånger i veckan på olika ställen, vid busshållplatser där det är mycket liv, på djuraffärer där vi kan stöta på en annan hund, på öppna träningar på klubbar och så vidare. Jag har ju väldigt tur som bor gångavstånd till både en bra djuraffär och djurklinik så just dom två ställena kommer vi besöka ofta, börja utanför och sakta jobba oss in och skapa en trygg zon även fast det är hundar och liv runtom. För att hålla honom lugn i jobbiga situationer använder jag mig främst av omvänt lockande för att ge honom en uppgift att tänka på istället för allt det andra som händer runtom men ibland kan jag också ha med mig en kong med gotta då det har en väldigt lugnande effekt. Mer än så kan jag inte göra för nu så fram tills att jag märker någon form av förbättring är detta min plan: fortsätta träna på dom lugnande övningarna hemma så att vi kan ta ut dom till jobbigare miljöer och utsätta honom för stressande miljöer då och då men ha en bra strategi på hur du ska hålla honom lugn under tiden. Miljö och passivitetsträna mycket! Och egentligen främst av allt - ignorera honom helt när han skäller och har sig, ge honom istället mycket uppmärksamhet efter när han är tyst. Även använda leken som en fördel, att han kan leka med mig i miljöer med störning är bara ett plus och man får så mycket fokus på köpet då. Har blivit en hel del fotande dom senaste dagarna/veckorna, men inte klagar jag på det. Har faktiskt blivit väldigt nöjd med bilderna från både Mars och nu April detta året och vill därför såklart dela med mig utav dom här på bloggen. Därför blir det idag ett bildinlägg igen, denna gången från våran promenad vid Torsviken, Torslanda i förmiddags. Sedan testade jag lite från ingenstans att även redigera alla bilder i svart-vitt för att tiden fanns för en gångs skull. Tyckte två bilder blev riktigt fina i svart-vitt så väljer att lägga upp även dom här. Inte ofta jag utforskar svart-vitt vilket egentligen är synd eftersom vissa bilder kan bli riktigt fina med det.
|
Linnea Eriksson, 17 årFödd och uppvuxen i Göteborgs innerstad men bor numera ute på landet i Lödöse, Lilla Edet. Kategorier
Alla
Arkiv
Januari 2020
|