Något som jag har glömt att dela med mig av här på bloggen är att vi igår började på kurs. Kursen vi går på heter "Sansa dig" och är en kurs för högaktiva hundar som har svårt att lugna ner sig, kort sammanfattat. Denna gången testade vi på att kursa på ett nytt ställe, Kungliga Hundar och för en instruktör som jag har gått på flertal föreläsningar hos, Marja Seidemo. Jag har gillat hennes tankesätt kring hund och träning väldigt mycket på föreläsningarna och därför kändes det extra bra att det var hon som var instruktör på våran kurs. Eftersom att det var första tillfället fick vi först presentera oss och våra hundar, prata lite om vilka problem vi har och vad vi har försökt göra hittills. Vi är bara 4 st på kursen vilket jag tycker är skönt då instruktören har mer tid för att ge personlig respons och kolla noga på varje ekipage. Efter lite prat och teori fick vi börja med några enkla övningar som vi har i läxa att träna på så att vi kan använda oss utav dom under kursens gång. Övningarna var omvänt lockande, frisignal och "låt det va". Omvänt lockande och frisignal har vi koll på sedan innan och speciellt omvänt lockande är Ozzy riktigt bra på. Den enda övningen som var ny för oss var "låt det va", den gick ut på att man skulle placera en godis i en skål och gå mot skålen med hunden i koppel. När hunden drog mot skålen eller stirrade på skålen skulle man säga "låt de va" samtidigt som man lockade hunden mot en och gick bakåt, där belönade man även. Ozzy fattade detta väldigt snabbt och efter bara några få repetitioner så behövde jag inte dra i kopplet när jag lockade utan han vände sig och kom självmant. Sedan fick vi även ett jättebra tips som personlig respons. Ozzy hoppar nämligen och skäller om en instruktör kommer nära för att prata med mig, jag får då stanna upp och hålla i honom allt vad jag kan. Tipset jag fick var helt enkelt bara att locka med mig honom bakåt när han blir sådär fast i något och få han att följa mig istället. När hon väl sa det så blev det verkligen självklart för mig att det såklart är så man behöver göra, har inte tänkt på just det innan faktiskt. Sedan om man inte har möjlighet att backa bakåt så gav hon tipset att köra omvänt lockande med honom så att han har en uppgift att fokusera på istället. Jag fick testa mot henne några gånger och han skötte sig riktigt bra där med, lite drag ibland men inget skällande. Överlag så tyckte jag att han skötte sig bra, var fortfarande några skall då och då mellan övningarna men absolut mindre än vad det har varit tidigare. När vi gjorde övningarna så var han sååå duktig, jättebra fokus och följsamhet och fastnade inte i en annan hund med blicken. Är redan jättenöjd med både instruktör och tipsen jag har fått, bara extra synd att vi missar nästa veckas tillfälle för att jag ska på klassresa. Bild tagen av Vendela Sandell.
0 Kommentarer
Idag har jag faktiskt varit produktiv för en gångs skull. Har hunnit med att städa mitt rum, hälsat på en nära familjevän på sjukhuset, hämtat paket, duschat och miljötränat i nästan 2 h med Ozzy på Rallytävling. Har inte varit gott om sådana här dagar det senaste då jag har känt mig otroligt trött den senaste veckan, inte haft ork för mycket och försovit mig flera gånger, hehe.
På Rallytävlingen skötte han sig så sjukt bra, blev helt chockad över hur lugn han var. Vi placerade oss på en bänk ungefär mitt i smeten, bänken var en bit ifrån planerna men det är folk som går förbi bänken med sina hundar hela tiden när dom går från och till planerna. Jag hade laddat upp med aktiveringsben som jag kunde fylla med foder, leksaker och kvällsmaten. Men dom två första sakerna behövdes verkligen inte, han var helt sjukt lugn, låg ner nästan hela tiden och försökte inte ens rymma förutom när en matte med hund satte sig på bänken bredvid, då blev det riktigt jobbigt men han var fortfarande tyst. Inget skall alls och inte ens lite gnäll. Om man kollar på hur han skötte sig på en liknande tävling bara i höstas så är det sådan stor skillnad, då skällde han konstant och jag fick mata var femte sekund för att hålla han tyst. Nu kunde jag vänta 1-2 nästan 3 minuter innan jag behövde ge en foderbit, han låg lugnt kvar ändå. Så stolt över honom! På vägen hem släppte vi av min mamma som var med och jag passade även då på att hämta ut ett paket från Svenska Djurapoteket som hade kommit. I paketet låg Glukosamin som jag beställde därifrån i onsdags. Tanken är att ge honom 1-2 mått om dagen (ska egentligen ha 3 men då han inte har allvarliga ledproblem får han en lite mindre dos) för att stärka hans leder i främst tassarna då han är väldigt plattfotad och har lindrig fransysk. Jag köpte minsta burken dom hade på 120g så att jag kan testa om han tål det i några veckor innan jag köper en större burk, jobbigt det här med allergihund. Återkommer med mer när jag ser om han tål det och hur han har funkat på det. Idag har vi varit på friskvårdskontroll på Göteborgs Hundsim för Karolina Lundberg. Anledningen till varför jag bokade friskvårdskontrollen var för att jag ville kolla så att han var jämt musklad, inte belastar något fel och även få tips på hur jag kan bygga upp han rätt.
Den information jag fick om Ozzy var: Bra och jämnt musklad för att bara vara 18 Månader, skulle behöva en aning mer ryggmuskler. Balansövningar skulle göra han gott och främst att börja med balansboll. Hans framtassar är väldigt platta och han har lindrig fransysk vilket kan komma att ge komplikationer i framtiden om man inte bygger upp dom rätt nu när han är ung. Där skulle en balansplatta göra susen med övningar där han får sträcka sig fram mot en godis så att han kniper tassarna, även simträning är toppen då han också kniper ihop tassarna. Jag är så nöjd med all info jag fick om Ozzys kropp och tipsen på hur jag kan stärka den mer. Något som vi ska sätta igång med på en gång är att bygga upp tassarna, en balansplatta kommer att inhandlas så fort jag har pengarna för det och sedan ska vi göra övningarna vi fick med oss på den. Även ryggen ska byggas upp och där också främst med simträning och balansövningar. Skulle vilja simma på hundsim till hösten/vintern men jag tror inte att jag kommer att ha råd med det, fram tills dess får vi iallafall utnyttja sommarens varma väder och simträna utomhus och vid strandkanter. Igår testade jag för första gången någonsin på att fota Agility, och inte bara en agility träning utan en tävling. Göteborg-Mölndals BK hade bjudit in till deras "Försommardröm L/XL" i klass 2 och 3, både hopp och agilityklass.
Första banvandringen började kl 18 men på grund av att jag hade annat att fixa innan var jag inte på plats fören 19.20 ungefär. Då hade dom precis satt igång med en till banvandring på hoppklassen så jag satte mig redo vid sidan. Med mig hade jag mitt telezoom Tamron 70-300mm 4-5,6 objektiv då det är det enda av mina två objektiv som har zoom. Jag brukar inte använda det så ofta och idag såg jag verkligen varför, det suger. Men samtidigt, det kostade lite mer än en tusenlapp så vad kan jag begära. Tur att jag har ett nytt telezoom på g, en Sigma 70-200 som jag förhoppningsvis kommer ha råd med till hösten. På grund av nybörjar-jag och mitt dåliga objektiv blev jag inte nöjd med bilderna alls men jag lägger med dom i detta inlägg ändå för att jag vill ha dom sparade här på bloggen och kunna se tillbaka om några år hur mycket jag har utvecklats. De senaste veckorna har jag faktiskt bara sett framsteg efter framsteg i våran träning, både när det kommer till stress delen men också den lite mer roligare träningen. Det känns typ som att något lossade när skitungen blev 17 månader och efter dess har vi haft snart en hel månad med nästan bara toppen träningar. Han har gått från att hoppa på varenda människa som stiger ut ur en spårvagn till att kunna ligga lugnt och still bakom mina ben när flera spårvagnar åker förbi. Han har även gått från att kasta sig i kopplet konstant och dra som att hans liv hängde på det till att man kan gå en promenad utan att nästan ramla, han drar fortfarande men inte alls lika mycket som tidigare. Och så har han även lärt sig håll, något som innan har varit näst intill omöjligt. Jag vet inte om jag vågar tro på att han faktiskt har börjat lyssna bättre eller om detta bara är en topp i hans fokus kurva och att den vanliga, kaosiga hunden jag är van vid snart är tillbaka. Men jag njuter verkligen så länge det varar och försöker träna som bara den nu när jag äntligen kan få en gnutta fokus från hans sida. Det jag egentligen ville skriva om i detta inlägg var dagens korta apporteringspass på gården, faktiskt andra gången någonsin vi tränar apportering utomhus och förra gången stod vi enbart stilla. Denna gången ville jag testa att röra lite smått på mig medan han har apporten i munnen och WOW vad han levererade. Han var otroligt seg och jag fick peppa på som bara den men han klarade det, in med apporten varje gång, släppte inte fören jag sa tack och det viktigaste av allt - hans osäkerhet mot träapporten syntes inte av alls. Har jobbat stenhårt på att försöka bygga upp hans attityd och att han ska känna sig mer säker med att ha ett föremål i munnen och det har gett resultat. Som ni kan se under ett tillfälle i filmen försöker han till och med ta apporten före leksaken någon sekund, om inte det är framsteg så vet jag inte vad. Sedan måste jag även prata om att MIN HUND jobbade vidare trots människor i bakgrunden. När personerna kom ut från dörren tänkte jag egentligen avbryta för att vara säker på att han inte skulle dra men jag chansade och fortsatte ändå då han inte visade någon tendens på att han ville sticka och det var så värt det. Han höll alltså fokusen kvar på mig och apporterade trots att dom gick förbi, guldhund! Här nedan är en oklippt video på vårat 3 minuters pass, seg som bara den på grund av värmen, blir att träna ännu senare i fortsättningen när det är såhär varmt. Belönade inte första gången pga att han släppte apporten innan jag sa tack om någon skulle undra.
Idag var det planerat att jag, min mamma och hennes pojkvän skulle gå en etapp av bohusleden, en vandringsled som en del av den ligger i närheten av Göteborg. Vi valde att gå etapp 5 som går mellan Jonsered och Angereds Kyrka, fast att vi gick den åt andra hållet. Etappen är 11-12 km (beroende på vilken väg man tar vid ett ställe) men vi gick lite vilse på ett ställe så vi gick nog upp mot 14-15 km allt som allt. Jag tyckte att det var en väldigt fin väg att gå och det fanns några små platser på vägen där Ozzy kunde bada i sjöar för att svalka sig. Det var väldigt tufft på vissa ställen med långa backar och berg men för det mesta var det enkelt att gå. När vi hade gått runt 11 km råkade jag dock sträcka mitt vänstra lår på något sätt så dom sista kilometerna var inte roliga att gå. Man var även då såpass trött (iallafall jag som är så otränad som det bara går) så allt man ville var bara att komma hem.
Ozzy skötte sig ganska bra, han fick vara lös när vi gick på ställen där jag kunde se en bit framför så att jag var beredd på att koppla honom om någon skulle komma. Annars gick han i dragsele som satt fast i mitt midjebälte. Han skötte sig väldigt bra lös, sprang inte iväg och höll sig nära oss hela tiden. Men tyvärr var hans inkallning inte bra alls när jag passade på att träna lite när han ändå var lös, han kom på tredje-fjärde gången man ropade och då bara om man hade något roligt/gott synligt. Gäller att träna mycket mer på den så att vi tillslut ska kunna gå såna här sträckor och jag ska slippa oroa mig om han kommer tillbaka eller inte. Det var även inte så mycket folk ute som jag hade tänkt mig, jag hade föreställt mig att vi skulle stöta på folk hela tiden eftersom att det var både soligt ute och en lördag men vi stötte nog på 5 par/människor allt som allt varav en hade hund. Som något att avsluta detta inlägg med får jag säga att det var super mysigt att dagsvandra, jobbigt som bara den men jätteroligt och bra träning för både mig och Ozzy. Jag ska försöka komma ut mer gånger både nu i sommar och höst och testa på några andra etapper för att se om vi kan toppa denna. Något som jag även måste tänka på är att ta med vätskeersättning, jag hade ingen denna gången och han drack väldigt dåligt, gäller att införskaffa sig sådant om vi ska ut på sådana här turer igen. Idag var det bestämt att vi skulle möta upp Mathilda och en av hennes Aussie tikar i Slottskogen efter skolan. Planen var att gå en promenad med hundarna, miljöträna och försöka ta några bilder. Promenaden var jättemysig och Ozzy skötte sig som en gud, visst kunde han få några ryck och försöka slicka Auora i ansiktet men för det mesta höll han sig för sig själv. Även inga glädjehopp mot främlingar som kan hända i trånga utrymmen med mycket folk såsom bussar. Han skötte sig faktiskt helt exemplariskt och jag är så stolt över honom. Till och med att åka spårvagn hem med Auora och massor av folk bredvid var inga problem! Vädret var även helt sjukt med 24 grader och stekhet sol. När det kom till fotandet var det lite svårare, Ozzy som den överglada hunden han är har väldigt svårt att sitta still och Auora är bara 7 månader och andra gången hon var inne i storstaden. Att sitta still bredvid varandra var därför svårare sagt än gjort, men jag tror ändå att vi fick till några få bra bilder. Det var mestadels Mathilda som fotade men jag fick några under ett tillfälle. Blev dock inte så nöjd med dom, hann nämligen inte fixa med inställningarna så mycket innan så dom blev väldigt överexponerade. Var även väldigt svårt att fota en Merle och en helsvart hund i en och samma bild, man får typ leva med antingen överexponerad Merle eller underexponerad svart då. Slänger med dom jag tog i alla fall. Är nöjd med att jag lyckades redigera bort både koppel och skugga efter det. Dock är det inte helt felfritt och man kan enkelt se vart det har varit innan men för att vara femte gången eller något jag testar på att redigera bort koppel är jag supernöjd.
Var några veckor sedan jag uppdaterade här sist och då med ett snabbt, kort inlägg om att Ozzy hade skadat sin tass. Sedan dess har en hel del hänt, främst så har Ozzy fått en två veckors lång vila på sig att läka och det har gått superbra. Såret började vara efter 4-5 dagar och sedan gick det ganska snabbt tills allt var bra igen. Området kring klon är fortfarande lite svullet men jag har märkt hur det börjar gå ner så tror inte det ska vara något fara med det.
Jag har även tagit några hundfria dagar mitt i Ozzy's vila och åkt upp till Stockholm för att bland annat fira min kompis, Sigrids födelsedag. Jag hade fyra superbra dagar uppe i Stockholm och det var så kul att träffa Sigge igen, var några månader sedan tyvärr. Något tråkigare med resan var att jag blev sjuk med feber och förkylning dagen jag skulle hem så fick genomlida en 3,5 h tågresa i det stadiet, kan säga att det var världens sämsta tågresa någonsin och lovar att personerna i samma vagn som mig var riktigt trötta på mitt nysande, hostande och snorande. Feber höll i sig även när jag kom tillbaka och jag har nu varit hemma i 4 dagar och det är först idag som jag har känt mig bra igen, är fortfarande väldigt förkyld men kan fungera normalt så att jag kan ta ut Ozzy på lite längre promenader. För Ozzy har faktiskt inte svarat bra alls på vilan, jag vet att han är en hund som kräver väldigt mycket aktivering för att må bra men jag trodde ändå att han skulle klara en lite längre vila bra men absolut inte. När jag kom tillbaka från Stockholm i tisdags var han som en valp igen, drog i allting och gnällde på vad som helst, ville att jag skulle gå upp ur sängen och göra saker med han hela, hela tiden. Att försöka ta hand om en understimulerad hund när man har feber är verkligen ingen höjdare men som tur har jag fått hjälp av både min mamma och pappa med lite längre promenader så att han höll sig någorlunda lugn i alla fall. Idag var som sagt första dagen som jag mådde tillräckligt bra för att kunna hitta på något så jag kände att jag måste aktivera unghunden på en gång för att slippa hans stiss inomhus. Därför la jag i förmiddags ett spår på 500m med tre vinklar och ganska snålt blodat. 2,5 timmar fick det ligga innan vi gick det och overall så gick han ett superfint spår. Han har en tendens att få upp en väldigt fart i spåret vilket lätt gör så att han inte blir lika noga, idag tänkte jag verkligen på det och spårade därför med halsband så att jag enklare skulle kunna hålla in hans fart. Dock hade han ingen överdriven fart idag så han skötte det väldigt fint själv. I början var han SUPER noga och spårade nog dom finaste 200m jag någonsin har sett honom spåra, tog den första vinkeln klockrent och den andra med, när vi kommer till tredje vinkeln blir han dock sådär virrig som han kan bli ibland. Han tar inte vinkeln alls utan ångar på framåt istället, några sek senare märker han att spåret e borta och springer åt alla håll och kanter för att försöka få upp det igen. Han hittade det som han oftast brukar och gjorde en superfin avslutning på spåret men jag förstår inte varför han blir såhär på bara vissa vinklar medan han tar andra superfint. Hittar verkligen inget samband mellan gångerna det hänt heller, ibland är det på första vinkeln och ibland sista, ibland är det inte ens en vinkel utan han virrar bara runt. Någon som har någon aning på vad det kan bero på? Alla tips tas tacksamt emot. Bjuder på några bilder från dagens spårning och dagarna i Stockholm. Nu när både jag och Ozzy är friska igen ser vi fram emot en fortsatt vår med massvis av fys, spår och apportering. |
Linnea Eriksson, 17 årFödd och uppvuxen i Göteborgs innerstad men bor numera ute på landet i Lödöse, Lilla Edet. Kategorier
Alla
Arkiv
Januari 2020
|