Efter några veckor med strul gällande telefonnummer och resor från mitt håll så har vi äntligen fått gå vårat anlagsprov som vi betalade för snart 1-2 månader sedan, hehe. Provet skulle gås idag vid 11 tiden för Jan Eklund och det var som sagt ett anlagsprov som skulle gås då det är Ozzys första deltagande på ett viltspårsprov. För er som inte vet vad jag snackar om angående klasser och provet så hänvisar jag er till denna sidan, dom har mycket och bra info om att gå på ett prov.
För jag tänkte faktiskt bara berätta om hur det gick för Ozzy på hans prov. Som sagt så var vi på plats vid 11 tiden i en skog lite utanför Mölnlycke. Han gav mig först information angående hur spåret ser ut, hur starten kommer att vara och hur han kommer att bete sig och följa med under spårets gång. Sedan var det iväg på en gång in i skogen, vi behövde inte gå långt alls fören han stannade oss och jag bytte från halsband till sele och lina på Ozzy. Sedan fick vi gå fram till den uppsparkade starten och börja spårandet, under tiden han spårade så skulle jag vara tyst och bara följa med han i linan oavsett hur knasigt jag tyckte att han gick. Var vi på väg för långt bort skulle han säga till och då fick vi vända tillbaka. Jag kan säga att starten var katastrof, han tog inte alls upp spåret från början och börja springa upp i skogen och tugga på en pinne. Jag kunde valt att vänta ut honom och inte få ett ingripande i betyget där men jag tyckte inte att det bådade gott när han var så ofokuserad så jag tog med honom igen till starten och valde att börja om spåret. Visst så fick jag med mig ett ingripande men det var värt det ändå för efter det spårade han på superfint och tog första sträckan utan tvivel. När vi kommer fram till första vet jag faktiskt inte riktigt vad han började göra, han sprang runt överallt, virrade som fan, skulle ner för ett berg och sedan upp igen, kissade under spåret och visade en sida som jag inte alls har sett innan i spåret från honom. Så höll han på efter vinkel 1 också och virrade på ett och samma ställe i nästan 10 minuter innan han äntligen började bete sig och tog upp spåret igen på en sekund. Det var nästan som att han visste var spåret var men sket i det för han ville gå runt och lukta på pinnar istället. Resten av spåret var skitsnyggt, han klarade vinkel 2, sträcka 3, vinkel 3, sträcka 4 som var oblodat, vinkel 4 och sträcka 5 galant och hittade klöven i slutet av spåret. När han hittade den var han så stolt och skulle nämligen bära den alldeles själv till bilen utan någon hjälp alls. Overall så var det helt klart ett av hans värsta spår någonsin, han gjorde saker som han inte gjort tidigare under spårning så som att börja tugga på pinnar och kissa mot träd. Jag trodde verkligen inte att vi skulle bli godkända efter katastrofen på vinkel 2 och sträcka 2 men jag hade fel. För godkända var exakt vad vi blev, han tyckte att han spårade fint och löste uppgiften förutom att han var ofokuserad under momenten som jag tidigare nämnde. Våran tid blev 30 minuter så vi höll oss ändå inom tidsgränsen (45 min) med stor marginal, trots att 10 minuter av våran sluttid var virrande. Spåret var 650 meter långt och hade legat i 3,5 h fick jag veta efter. Jag är väldigt nöjd med min domare och bokningen genom SSRK även fast det blev lite strul med telefonnummer. Nu gäller det för våran del att först och främst vänta ut kallare väder och sedan börja träna mot öppen klass, tanken är att starta i en öppen klass redan denna höst om vi inte stöter på några hinder i vår spårning när jag introducerar dom nya momenten. Sedan är det stora målet att Ozzy ska bli Viltspårschampion under nästa år, och det känns faktiskt inte så långt borta just nu.
0 Kommentarer
|
Linnea Eriksson, 17 årFödd och uppvuxen i Göteborgs innerstad men bor numera ute på landet i Lödöse, Lilla Edet. Kategorier
Alla
Arkiv
Januari 2020
|