Idag var vi inne på Blå Stjärnans djursjukhus i Göteborg för att hämta Ozzys vaccin samt få mer info om vad man bör tänka på när man har en hund som går på kvalster vaccin. Allt gick superbra, Ozzy skötte sig galant både i väntrummet och inne hos veterinären. Gick inte upp i stress alls och skällde bara lite när vi gick in i väntrummet sedan helt tyst och lugn. Veterinären visade hur vi skulle ge honom vaccinet och så fick vi testa själva en gång med koksalt innan det riktiga vaccinet skulle ges. Han reagerade varken på koksaltet eller vaccinet och satt blickstilla båda gångerna, verkligen super duktig! Hem med oss fick vi en stor påse med massor av info, ett schema på när han ska ha vaccinet samt mängd och en hel del sterila sprutor. Nästa återbesök blir om tre månader och vi ska då se hur det har gått och om han har blivit bättre eller ej. Så just nu har vi en lång väntan framför oss för att se hur han reagerar på vaccinet, vad jag har förstått kan det ta upp till 1,5 år innan man märker en betydlig skillnad. Uppdaterar som vanligt när jag vet mer.
0 Kommentarer
I detta inlägg tänkte jag skriva lite om hur vi ligger till i varje "moment" i jaktapporteringen. Och med moment menar jag dem sakerna som jag ser som nödvändiga att kunna indelade i små kategorier eller vad man väljer att kalla det. Främst är detta inlägg till för mig så att jag om några månader kan kika tillbaka och ser hur mycket vi har lärt oss under den perioden men jag tycker även att det är kul att dela med mig lite mer utav jaktapportering här på bloggen då det är det som vi tränar mest just nu. Jag började träna jaktapportering mer seriöst i somras, innan dess hade vi lite smått börjat på några få moment såsom inkallning, stoppsignal och enkla dirigeringar men det var absolut inte så strukturerat som nu. Jag tycker att vi har utvecklats otroligt snabbt på bara dessa drygt 4 månader och jag ser fram emot att fortsätta utvecklas. Vårat långvariga mål är ett WT men beroende på hur bra det går med Ozzys stress får vi se om det är möjligt någon gång, om inte så ska vi i alla fall vara startklara för ett WT. Jag skulle även vilja gå på en jaktkurs tillsammans med Ozzy så att vi får chans att träna och lära oss mer om jaktapportering i en svårare miljö. 24 Oktober 2018: GRIPANDE: Han har ett lite för löst grepp tycker jag men samtidigt så tuggar han aldrig på den. Griper upp dummien korrekt, i mitten 9 av 10 gånger och jag är väldigt konsekvent med att enbart belöna honom dom gångerna som han griper den korrekt. Vi har även lite vilt på ingång som jag ska introducera honom för snarast, han har enbart fått nosa på vilt en gång tidigare när han var ca 3 månader så ska bli kul att se hur han reagerar på det och om han vill bära fågeln eller spottar ut den. AVLÄMNINGAR: Hans avlämningar har blivit så sjukt snygga! Han kommer in med dummien varje gång och trycker den lätt mot min hand. Vi har smått börjat lägga in lite stadga och jag har som högst väntat 7 sekunder innan han har fått ett "tack". Inga problems alls just nu skulle jag säga. PASSIVITET: Just passivitet är ett moment som vi har svårt för även utanför jakten så här går det tyvärr inte så jättebra. Han har utvecklats mycket men vi har en riktigt bra bit kvar innan han ens har en okej passivitet. Men vi tränar på, varje gång vi tränar med en annan hund lägger vi mycket fokus på just passiviteten och även innan varje träningspass här hemma så kör vi några minuters uppbunden passivitet. Går väldigt sakta framåt. INKALLNING: Nja, vi har överlag problem med hans inkallning även i vardagen. Enda gången han faktiskt kommer är när vi är mitt i ett träningspass och han har bra fokus på mig. Skulle jag pipa i den med störning runtom eller på en skogspromenad skulle han skita totalt i mig. Hans ingångar kan även bli lite sneda då och då så behövs lite mer pill där. Gäller väl bara att fortsätta mängdträna och vara noga med att ej koppla honom när han kommer in samt att ge rikligt med belöning varje gång. STOPPSIGNAL: Vi håller just nu på att lära in vändningarna i stoppsignalen. Alltså att han ska vända sig om när jag blåser en stoppsignal och han är påväg ut, bort från mig. Vi har precis börjat så än så länge förstår han inte så jättemycket. Annars är han väldigt seg när han stannar och det kan ta upp till 6-7m innan han väl stannar och sedan några sek innan han sätter sig ner. Även här behövs en hel del mängdträning. NÄRSÖK: Vi har inte börjat med närsök överhuvudtaget än och tror att jag kommer vänta med att introducera det tills i alla fall nästa år. Vill ha en mer säker "ut" dirigering innan jag lär in ett närsök. JAKTFOT: Just nu mängdtränar vi mestadels. Han förstår meningen med "följ" och går väldigt fint bredvid min sida och kollar för det mesta framåt, han kan bjuda på ögonkontakt men då är jag noga med att avbryta och gör om-gör rätt. Men som sagt, massor av mängdträning där vi går några få steg och belönar, testar att svänga då och då och även att stanna. SKOTT: Han har aldrig reagerat på skott överhuvudtaget så för nu är jag inte så orolig över det här momentet. Men självklart är skott något som vi behöver träna mer på om vi ska satsa helhjärtat på jakten och jobba mot ett WT. Blir nog några öppen träningar till våren med skott, dock är jag väldigt noga med HUR jag skottränar då just ljud är något såpass känsligt som kan gå från jättebra till dåligt genom enbart en mindre bra händelse. DIRIGERING: Det momentet som vi jobbar allra mest med just nu. Och det märks verkligen! Han har på bara några veckor blivit så fin i dirigeringarna och lyssnar väldigt bra. Höger och vänster sitter jättebra, inget att klaga på - samma med push backs. Det enda som spökar är "ut", Ozzy har nämligen börjat söka efter dummien på "ut" vid gömda dummies (där han ej ser dummien) istället för att springa på en rak linje så där har vi gått tillbaka lite och jobbar med godis i skål i högt gräs så att han inte kan se skålen framför sig utan får förlita sig helt på kommandona jag ger honom. (Om någon har bra tips på hur jag kan lära honom att börja springa på en rak linje vid gömda dummies istället för att börja söka får ni gärna lämna en kommentar). VATTENARBETE: Det kommer dröja ett bra tag innan vi ens börjar träna apportering i vatten. Detta då jag vill att allt ska sitta "på marken" innan vi blandar in vatten i det hela men också för att Ozzy har en tendens att bli helt galen i vattnet och skita totalt i mig. Retriever much x) Önska jag hade haft några fina bilder när han faktiskt apporterar men det har jag icke så ni får leva med två höstiga bilder där han i alla fall håller i ett löv.
Efter galet mycket strul har äntligen min lön från i somras kommit in på mitt konto, och även hunnit bli upphandlat, hehe. Nej, mestadels gick faktiskt direkt till sparkontot men jag hade några få, men dyra saker som jag har velat köpa ett bra tag för det som blev över. Bland annat en rejäl vinterjacka. Dom som känner mig vet nog hur dålig jag är på att köpa kläder till mig själv, även om det är saker som verkligen behövs. Hela förra vintern tex levde jag i en bomber-jacka för jag ville inte slösa pengar på en rejäl vinterjacka, vilket är helt sjukt. Så denna hösten tänkte jag mig mer för och la ner mina pengar på rätt saker, så att säga. Jackan som det fick bli var en från Arrak Outdoor, deras original jacka som jag har kikat på ett bra tag. Jag velade väldigt mycket mellan två färger men beslutade mig till slut för en helsvart och nu i efterhand är jag väldigt nöjd över det. Då jag fick hem den idag har jag inte hunnit använda den ännu då det än är för varmt ute, men när jag testade den så såg den ut att sitta bra, lite för stor möjligtvis men hellre att man har plats för en kofta under än att den sitter alldeles för tight så man knappt kan röra sig. Hoppas verkligen att kvalitén och hållbarheten är så bra som jag har hört att den ska vara nu, har trots allt lagt en del pengar på denna jackan och då vill man att den ska hålla ett bra tag framöver och i både ur och skur.
Taggar förövrigt att inte frysa ihjäl för första vintern någonsin. Kom igår kväll hem till Göteborg, Lödöse igen efter att ha spenderat 4 dagar i Stockholm hos Sigrid. Hade det super mysigt och så guld att numera kunna träffas mycket oftare och även under vardagar då jag studerar på distans. Inte lätt det här med distansvänskap annars. Ska inte babbla på för mycket utan ville mest visa några bilder som jag tog under min vistelse i Stockholm. Vi spenderade väldigt mycket tid i stallet, hos Sigrids medryttarhäst och som den fotonörd jag är packade jag inte bara med mig min kamera utan även mitt monsterobjektiv. Blev väldigt nöjd för att vara första gången jag fotar häst. Denna är min absoluta favorit, älskar hästens färger mot höstbakgrunden.
Igår gjorde jag någon som jag så, så länge har velat göra, som jag har längtat efter och planerat inför i flera år nu. Äntligen fick jag min första tatuering gjord! Jag trodde verkligen inte att jag nu, som 16 år skulle ha möjligheten att få göra en tatuering men mirakulöst nog lyckades jag få både mina föräldrars godkännande och vi hittade en tatuerare. Jag har en del idéer på tatueringar och den som jag ser mest fram emot att få förevigad på min kropp är en som är tillägnad till Ozzy. Men då jag fortfarande grubblar lite över placering, om det ska bli en tass, porträtt eller något annat så fick den vänta samt att jag har några specifika tatuerare på känn inför den. Istället fick min första tatuering bli något simpelt och litet utan egentligen någon djup mening men som jag ändå har velat ha ett bra tag. Nämligen en fullmåne placerad på min vänstra ankel. Som sagt är det ingen direkt djup mening bakom den förutom att jag tycker månar är så sjukt fina och att jag älskar natten, är som mest produktiv på natten och får mina roligaste idéer då - är helt enkelt en riktig nattmänniska. Jag hade innan föreställt mig på det absolut värsta, att det skulle blöda som bara den och att jag skulle vara gråtfärdig för att det skulle göra så ont. Men det gjorde verkligen inte ont alls! Såklart att det kändes, det var ju ändå en nål som gick in i min hud men det var absolut ingen grov smärta utan jag satt där lugnt och höll på med Instagram samtidigt. Lite ondare gjorde det på ett visst ställe i mitten för att en sena satt där men fortfarande inget överdrivet alls. Dock spände jag mig såpass mycket innan så att jag blev riktigt yr under tiden, kan också vara för att jag åt lite för dåligt innan. Reminder to myself inför nästa gång blir att äta mer socker innan och helst av allt ta med något att knapra på där. Nu lär det dock dröja iallafall två år till innan jag gör nästa tatuering - främst för att jag inte tror att min mamma kommer gå med på en till innan jag blir 18 x) men också för att jag har spanat in några specifika tatuerare inför mina nästa. Dock lär jag väl få äta upp mina ord när jag börja tjata om en ny om redan ett halvår eller så.
Som jag lite snabbt nämnde i ett inlägg häromdagen så har vi tagit upp rallylydnaden igen. Vi gick faktiskt på en Rallylydnad steg 1 kurs förra hösten men då Ozzy's stress var som värst under den perioden så valde jag att lägga rallyn på hyllan ganska direkt efter kursen och fokusera på viktigare saker i träningen. Nu, ungefär ett år senare så känner jag att vi lite smått kan ta upp det igen då hans stress har gått ner otroligt mycket och han börjar bjuda på lite fokus i träningssammanhang. Just nu har vi inga ambitioner att tävla utan vi tränar mest för att det är kul och en sport som passar oss båda väldigt bra - utan så strikta regler och att man får lov att flamsa och tjoa på plan. Men skulle Ozzy någon gång hålla fokus såpass bra bland andra hundar så att en tävling är möjligt så kommer vi såklart att köra, mestadels för min egen ångest på tävlingar så att jag får öva på att vara i sådana sammanhang och även Ozzy. Det vi i alla fall har börjat med just nu är att få upp hans driv i fotgåendet. Då det enbart ska vara ett fotgående som håller i rallyn så har jag inte så jättestora krav utan jag vill enbart få upp hans attityd så att han inte hamnar för långt bak och riskerar att få fokus på någon störning istället. Samt att jag vill att fotgående ska vara något superroligt så att det blir enklare att träna uthålligheten senare. Sedan har jag även introducerat honom för tre nya kommandon som behövs på lite olika skyltar. Och istället för att försöka förklara för er hur kommandona ser ut och på vilka skyltar som dom används så har jag satt ihop en film här nedan: varning för blåst Kommandona är: Bakom (när han står framför och ska göra en höger ingång), Runt (gå ett varv runt mig) och Sväng (Skylt 127, U-sväng och han går bakom min rygg). Och dessa är egentligen dem enda kommandona som jag känner är nödvändiga att lära in då han redan kan sitt, ligg, stå samt följa handen och ett bättre fotgående är på g. Sedan behövs det dock hundratals timmar av störningsträning.
Ska faktiskt bli så kul att komma igång med rallylydnaden igen, en väldigt rolig sport som vi båda tycker om! Och jag känner även att det kan vara bra att ha en annan sport att byta av med så att det inte bara blir jaktapportering som tränas på vecka efter vecka. |
Linnea Eriksson, 17 årFödd och uppvuxen i Göteborgs innerstad men bor numera ute på landet i Lödöse, Lilla Edet. Kategorier
Alla
Arkiv
Januari 2020
|