Förra veckan var vi på vårt sista tillfälle på kursen som vi har gått under två månaders tid nu, Fokus- och belöningsutveckling för Marja Seidemo. Detta var andra gången vi gick på kurs för Marja och jag är så sjukt nöjd med henne som instruktör, hon ger mycket personlig feedback, förklarar bra och har nytänkade övningar.
Som man hör på namnet så var det en kurs för att som ägare utveckla sina belöningsmetoder och som ett team tillsammans med hunden utveckla sin fokusbubbla. Under kursens gång har vi gått igenom många olika övningar, mestadels av dom kunde jag sedan förra kursen men det var även några nya. Vi pratade en hel del om belöningsmetoder, hur tonläge och kroppsspråk spelar in och sedan fick vi även fått testa oss fram för att hitta nya belöningssätt som funkar för oss i olika tillfällen. Sedan har vi även testat på en hel del störningsbanor! Störningsbanor var lite av den röda tråden igenom kursen, på nästan varje tillfälle hade vi någon form av störningsbana som man skulle ta sig igenom. Det är väldigt svårt att förklara just hur en störningsbana är då dom kan se helt olika ut från gång till gång men ett exempel var att vi en gång skulle gå igenom ett hav av mjukisdjur (alltid anpassat efter individ). En annan gång skulle vi gå fram till Marja och sätta oss på en stol bredvid henne och någon annan gång skulle vi gå igenom fyra olika stationer och göra något på varje station. Egentligen är det bara fantasin som sätter gränser för hur en störningsbana kan se ut! Att få kämpa oss igenom dom här störningsbanorna har verkligen utvecklats oss som ett team. Jag har fått jobba på hur jag hanterar Ozzy vid maximal störning men även hur jag väljer ut bäst belöning för olika tillfällen. Jag har även fått se hur mycket han har utvecklats på dessa 2 månaderna och att vi har kommit en bra bit på våra stressproblem sedan förra kursen. Tillexempel så kunde Marja knappt ens prata med mig från 6m avstånd under förra kursen utan att han började skälla och skulle dra fram till henne. Under det sista tillfället på denna kursen kunde vi sitta ner på golvet och träna på hakan i backen när Marja stod 2m bakom mig och dessutom pratade med mig samtidigt! Sån sjuk utveckling och såna rejäla framsteg! Man blir lätt blind när man har en stressad hund och tycker att han aldrig utvecklas men att nu få det svart på vitt att vi har kommit en bra bit i våran träning mot en stressfri hund är så sjukt behövande. Att äntligen få se lite ljus i slutet av tunneln när man sliter arslet av sig under varje träningspass.
0 Kommentarer
I fredags kom Sofie och Douglas upp till Lödöse för lite träning, var ett tag sedan vi tränade sist så var roligt att ses igen. Vi passade även på att träna utomhus denna gången istället för att hyra hall då vädret var bra och ingen av oss hade lust att lägga pengar på hallhyra då. Sagt och gjort, vid 12 tiden mötte jag upp dem på tågstationen och sedan drog vi till träningsplanen på en gång. Där stannade vi i 1,5h och tränade, snackade och fotograferade. Jag märkte att Ozzy var lite off redan från början vi steg ut på plan så vi tränade inte så mycket alls, någon fokusövning och sedan lekte vi en hel del. Första passet så var han otroligt ofokuserad och slet sig till och med i slutet. Andra passet var han mer med mig men jag ville inte pressa honom för hårt och lekte därför helt kravlöst med honom under hela passet. Han var riktigt duktig, engagerad i leken och tog till och med upp Douglas träapport för att komma tillbaka med den till mig! Efter träningen tog vi en promenad innan jag följde med Sofie till tåget, en riktigt rolig eftermiddag! Som jag nämnde hade jag med mig kameran och lyckades ta en hel del bilder på Douglas och Sofie när dom tränade, lägger in några av mina favoriter här: Efter träningen gjorde jag mig snabbt i ordning och tog tåget in till Göteborg för en biokväll med Vendela. Jag hade två biobiljetter hemma som låg och skräpade och snart skulle gå ut så vi passade på att använda upp dom. Filmen vi såg hette Escape Room och var väldigt bra, bättre än vad jag trodde! Det blev tyvärr väldigt stressigt efter då bioreklamen drog ut på filmen och vi båda hade bussar att passa för att hinna hem till våra hundar men det var ändå en riktigt mysig kväll med bra sällskap!
|
Linnea Eriksson, 17 årFödd och uppvuxen i Göteborgs innerstad men bor numera ute på landet i Lödöse, Lilla Edet. Kategorier
Alla
Arkiv
Januari 2020
|