Som jag nämnde i förra inlägget så hade jag planer på att köpa en online kurs i vilthantering för apportering till vardag och fest och göra vilthanteringen till vårt träningsprojekt för denna sommaren. Sagt och gjort, tidigare denna veckan köpte jag hem online kursen - utan återkoppling. Jag velade ett bra tag på om jag skulle ta återkoppling eller ej men valde tillslut att strunta i det då det inte är något ovanligt problem vi behövde få hjälp med utan jag ville mest ha mer kött på benen och nya verktyg för att komma vidare i träningen. Jag är såhär i efterhand jätte nöjd att jag valde den utan återkoppling, det blev verkligen perfekt för oss och där vi är i träningen nu. Jag har varit väldigt snabb med att skumma igenom den fullspäckade kursen (så det går när man har sommarlov och alldeles för mycket fritid) och har redan hunnit kika igenom och anteckna ner från ungefär halva kursen. Men vi har bara gjort en enda övning i kursen än så länge - den första "grundövningen", men jag ser redan sån enorm stor skillnad!! Övningen vi gjorde kallades "viltpromenaden" och gick ut på att låta hunden övertyga sig själv att ta fågeln, inget tjat eller något från mig som förare utan allt var på hundens villkor och dens egna vilja. Jag trodde att vi skulle få göra denna övningen under några tillfällen innan han skulle ta och gå med fågeln men oj vad han överraskade mig! Ca 6 minuter in i träningspasset tar han upp fågeln (dessutom i ett helt ok grepp) och bär den i nästan en hel minut!! Han går alltså från att spotta ut fågeln så fort vi börjar röra på oss till att bära den i en hel minut på ett tillfälle, sjukaste någonsin. Efter detta avbröt jag passet och gick hem för att avsluta på topp - dessutom var det soligt ute och jag ville inte pressa honom för hårt i den värmen. Nerkortad video från passet nedan. Utöver att bjuda på många spännande övningar så har jag även fått bra info kring kontinuitet från kursen. Jag har tidigare varit extremt osäker på hur ofta man bör träna med fågel, vissa säger att man ska göra det väldigt ofta för att hålla igång medan andra menar att man ska träna mer sällan för att inte tjata ut det. Jag har bestämt mig för att ungefär ett pass med vilt i veckan blir bra tills han kan bära flertal sorters vilt utan problem och vi kan börja väva in viltet i annan träning såsom dirigering och sök. När han kan detta går vi ner till ett pass varannan/var tredje vecka och desto säkrare han blir - desto längre tid mellan varje pass. Dock vill jag fortfarande hålla vilthanteringen färsk efter detta och kommer därför köra på minst ett pass i månaden under de kommande ett-två åren, därefter lite då och då för att påminna.
Detta är mina tankar just nu i alla fall, allt beror egentligen på våran utveckling och om vi stöter på några problem på vägen. Ska bli kul att se vad mer dessa nya verktyg och övningar kan göra i vår jaktträning!
0 Kommentarer
Har inte glömt bort bloggen alls, har faktiskt försökt skriva inlägg men har skrotat vartenda, har bara inte haft någon motivation för varken blogg, hundträning eller egentligen något annat på senaste. Riktigt tråkigt då jag vill uppdatera ofta här på bloggen och ha inlägg från händelser att kolla tillbaka på sedan. Jag ska försöka skriva ikapp allt som har hänt oss det senaste men det lär bli uppdelat i flera inlägg då det annars skulle bli alldeles för långt och rörigt att läsa. Vad har vi då hittat på i Mars? Jo, vi har gått klart våran Fokus- och belöningsutvecklingskurs, detta har jag dock redan skrivit om. Vi har även viltspårat en hel del både själva och med Vendela & Barbie, en timmas privatträning i viltspår för Michaela Andreasson på Hubbes Hunddagis har vi också lyckats klämma in (inlägg kommer). Sedan har vi även varit iväg på några halvdagsutflykter tillsammans med gott sällskap. Där träningspassen har uteblivit har vi istället miljötränat, viltspårat, lekt lite och gått långa promenader - klagar faktiskt inte. Om detta var för ett år sedan skulle jag fått panik över att vi inte hade tränat något riktigt, planerat träningspass (utöver lek i svåra miljöer) på en hel månad men mycket av min press har släppt det senaste. Det är bättre att jag inte tränar när jag inte har någon motivation än att jag tvingar mig själv till ett träningspass som förmodligen kommer gå skit ändå. Han får utlopp för sin energi i viltspåret och miljöträningen och så länge min träningsmotivation är på botten räcker det gott och väl för oss. Bjuder på 3 bilder från dagens halvdagsutflykt med Vendela & Barbie. Vi gick rundan som gick runt Kåsjön i Partille på drygt 9 km och stannade på två ställen för födelsedagsfika och lunch. Sjukt mysig dag!
De 3 senaste månaderna har vi tagit en paus när det kommer till Jaktträningen, det enda som vi egentligen har gjort är att träna på vilthanteringen under ca ett tillfälle per månad, annars ingenting. Den främsta anledningen till varför det har blivit såhär är snön. Såklart kan man träna när det är snö ute men det är jobbigare för både Ozzy och mig, och att träna jakt i inomhushall med andra hundar runtom funkar inte i dagsläget. Men även för att jag inte har haft några riktiga riktlinjer i jaktträningen. Jag har mest kört på och tränat på det som vi har tyckt varit roligt för stunden, detta har gjort att vi har kommit väldigt långt i vissa moment men knappt börjat introduceringen i andra. Så när jag nu tänkte dra igång med jaktträningen igen hade jag ingen aning om vart jag ville börja och ingen plan på hur jag ska ta mig dit jag vill. Jag har därför tagit några veckor på mig nu och klurat ut en plan som jag hoppas och tror ska funka för oss, det känns i alla fall riktigt bra. Jag kommer inte att gå in på hur planen ser ut för varje moment här på bloggen då detta inlägget skulle ta 40 minuter att läsa men jag kan säga så mycket som att vi kommer fokusera på några fåtal moment nu i vår och mängdträna som bara den på dom. Momenten som vi kommer träna på denna våren är jaktfot, stoppsignal + inkallning och såklart vilthantering. Jag valde ut dessa moment då vi inte har kommit långt i någon av dem samt att det är dessa moment som behöver extremt bra stadga för att ett helt prov ska kunna funka. Utan en bra inkallning eller bra hantering av viltet nollar man hela provet på en gång. Fotad av Vendela Sandell. Idag var första träningspasset sedan jag helt hade planerat klart och det gick så himla bra! Ozzy var taggad, hade mycket energi och fokuset fanns verkligen där. Det blev ett väldigt kort pass men vi hann ändå nöta igenom många viktiga bitar. Idag låg fokuset på stoppsignalen och fotgåendet. Stoppsignalen har vi inte kört mycket alls tidigare, jag tränade en del på det när han var valp och unghund men har sedan dess inte alls fokuserat på det utan det har snarare hamnat bakom. Därför ville jag idag mest testa och se hur hans stoppsignal såg ut i dagsläget och om en ny introducering av kommandot var nödvändigt eller ej. Jag måste ändå säga att jag blev överraskad över hur mycket han kom ihåg, han lyssnade riktigt bra och satte sig varje gång när jag blåste i pipan. Dock var hans sättanden väldigt sega men det var väntat, bara att fortsätta mängdträna och få in lite mer säkerhet i honom så kommer nog farten automatiskt. När det kommer till fotgåendet har jag inte riktigt lagt in ett kommando på det än. Jag har tidigare ibland sagt "följ" (som kommer bli vårat jaktfot kommando) när vi har tränat och han har gått som han ska men inte tillräckligt många gånger för att han ska fatta vad det betyder. Han fattade dock ändå vad det var jag ville se av honom på dagens träning och skötte sig jättebra här med! Nästa steg blir mängdträning och att lägga på kommandot så att han förstår momentet bättre. Även öka längd, tid och vara mer konsekvent med att han inte får lyfta på huvudet och kolla på mig alls vilket han har en tendens att göra i dagsläget. Fick delar av träningen filmat så bjuder på några korta klipp från träningen: Jag är hur taggad som helst nu på allt vad jakt heter och att få träna mot tydliga mål istället för att varje träning är oplanerad och flamsig. Ska även se till att ta tag i att hitta någon/några som tränar jaktapportering inom göteborgsområdet så att man kan träffas och bolla idéer, för jag är fortfarande väldigt osäker på allt jag väljer att göra när det kommer till just jaktapporteringen.
Nu är det äntligen 2019 och jag är oerhört taggad på att få sätta upp nya mål och börja på en ny almanacka. Finns inget så satisfying som att ha en helt tom almanacka framför sig som väntar på att fyllas i. Inför detta året har jag några planer utöver våra mål, som ni finner här, som jag tänkte dela med mig utav i detta inlägget. Planerna är mer av en riktguide än konkreta punkter. Min största prioritet för 2019 kommer bli att få en så frisk hund som är möjligt - både psykiskt och fysiskt. - Med detta menas att vi ska få bukt på Ozzys allergier och hitta ett vaccin samt eventuell extra medicin som funkar för honom, konstant klåda ska inte få sluka våran vardag och begränsa oss som det har gjort i 2 år nu. Jag ska även lägga lite mer tid på fysträningen detta året och börja bygga muskler genom långa promenader i snårig terräng, drag och balansträning. Beroende på hur det ser ut med ekonomin kan det möjligtvis bli ett simkort till vintern 19/20. Några dagsvandringar kommer vi hinna med under sommarhalvåret och förhoppningsvis även en längre vandring där vi övernattar. - Vi ska även fortsätta jobba för en lugn och stressfri hund. Främst genom att utsätta oss för jobbiga situationer varvat med lugna dagar i skogen där han slipper all press. Sedan våran flytt har våran vardag blivit mindre stressig och jag har i samband med det märkt hur bättre han hanterar stressiga situationer när han inte behöver möta det i samma utsträckning i vardagen. Därför kommer jag bli bättre på att ge honom den tiden han behöver efter en jobbig situation för att varva ner och återhämta sig. Sedan såklart jobba med dem tipsen vi har fått på flertal kurser på både hemmaplan och i kursmiljö, fortsätta kursa och gå på öppen träningar samt tävlingar när det blir varmare. Våga träna med andra hundar och människor även fast vi skämmer ut oss som bara den. Vi kan inte lösa våra problem om vi sitter hemma i ett rum och ruttnar. När det kommer till hundsporter så kommer vi som nu, fortsätta träna jaktapportering, rallylydnad och lägga några viltspår. - Under detta året har vi båda två fallit pladask för jaktapporteringen och utvecklats så galet mycket på kort tid. Detta är något som jag planerar att fortsätta med under 2019. Som innan har vi inga ambitioner på tävling utan vi tränar mest för att det är kul och för att jag tycker det är så häftigt att få se honom jobba med det han är avlad till. Den energin och glöden han har när vi apporterar är svår att hitta hos honom i andra sporter. - Under hösten har Ozzys nos lagt av helt och hållet och nästintill alla viltspår jag har lagt har gått åt skogen. Planerna för 2019 är att gå tillbaka till grunderna och introducera honom för viltspår på nytt, korta spår med kort liggtid för att sedan öka svårigheten. Då det är osäkert om vi kommer få godkänd dispens för tävling och prov under 2019 kommer vi inte ha som plan att ta championatet detta året utan försöka hinna med iallafall ett prov och om inte, vara startklara för öppen klassen. - Rallylydnaden har vi fått upp glädjen för under det senaste halvåret igen och planerna för 2019 är att köra på som nu, träna när vi känner för det och helt utan krav. Beroende på hur Ozzy utvecklas med hans stress och fokus under året så blir det möjligtvis en rallylydnad start 2020. Mina planer då? Jo, 2019 kommer bli ett väldigt blandat år för mig. Jag har några roliga höjdpunkter under året planerat såsom en utlandsresa till Spanien med Vendela och om allt klaffar en längre vandring där Ozzy får följa med. Men utöver det kommer det bli en hel del plugg då jag har alla de tuffaste kurserna i skolan detta året, jag kommer även behöva åka ner till min skola i Kalmar minst 2 gånger för att göra lab. Ozzys utredning kommer att fortsätta och det lär dröja ett bra tag innan vi kan utvärdera vaccinet han går på nu, tidigast till hösten. Jag ska ta tag i att söka ett extra/deltidsjobb nu till våren samt skriva minst ett högskoleprov. Vägen mot körkortet kommer att fortsätta och teorin lär påbörjas så att jag kan ta mitt efterlängtade körkort det första jag gör när jag fyller 18, nästa år. Med andra ord, det där långa året innan man blir 18, när man inte får göra så mycket egentligen och mest väntar på att äntligen få bli myndig. En hel del plugg och förhoppningsvis arbete kommer det bli och såklart även massor av hundträning. Klicka här för att läsa våra mål för 2019.Äntligen efter allt slit så börjar min hund lugna ner sig. Äntligen går det att genomföra ett väldigt kort och lätt träningspass med en annan hund närvarande som störning. Äntligen börjar vi göra enorma framsteg efter så lång tid. Jag pratar såklart om Ozzy och våran träning. I lite mer än ett år nu har jag kämpat och slitit med honom och hans stress samt fokus. Vi har deltagit på flertal kurser samt varit på sjukt många tävlingar och öppenträningar på klubbar. Jag satt i princip och matade honom varannan sekund under hallträningar hela förra vintern för att hans stressnivå var så hög, vi kunde inte träna något alls förutom att ligga stilla och vara tyst. Idag, ett år senare kunde han både hålla fokus i upp mot nästan 3 minuter (under lek) samt sitta 2 meter ifrån störning och lyssna skitbra på mig och det jag bad honom att göra. Stress är verkligen inget roligt och inget som går att träna bort på några veckor, det tar sån sjuk jävla tid och flera gånger har jag ens ifrågasatt om han någonsin kommer att bli stressfri. Men just nu, när det faktiskt går bra och har gjort det i flera veckor, flera månader så känns det som att det finns hopp och det är en sån sjuk jävla lättnad. Kanske kommer vi någon gång att kunna genomföra ett helt träningspass utan ofokus och stress. Kanske kommer vi någon gång att stå på en tävling. Kanske kommer vi någon gång klara av att gå en promenad med en annan hund utan att han är ett yrväder. Det är iallafall vad jag kommer fortsätta slita och träna för. Att jag någon gång kan få visa alla andra vilken underbar hund Ozzy är under all stress och vad vi faktiskt går för.
Något som jag måste bli mycket, mycket bättre på när det kommer till att träna hund är att våga. Att våga testa nästa steg i inlärningen och inte vara rädd för att vi kanske går för snabbt fram när han redan har kunnat föregående momentet felfritt i en hel vecka eller mer. Att våga träna det som vi gör här hemma även när vi tränar med andra även fast vi får backa några steg och dela det i väldigt små bitar. För som det är nu är jag alldeles för feg, det enda vi tränar med andra hundar som störning är lite lek, passivitet och enkla tricks, varför inte testa att köra lite jaktapportering och skapa förutsättningar där han enbart kan lyckas? Tex att gå tillbaka till grunden och göra enkla lekövningar, hållande samt handtarget.
Att våga testa träna något nytt även fast han tycker det är tufft med störning. För vågar man aldrig utsätta honom för nya saker, hur ska han då utvecklas och kunna bli bättre? Jag lovade mig själv i somras att kämpa stenhårt för att få en stressfri hund detta halvåret och då måste man börja någonstans. Och för våran del kanske det är att just våga. Det behöver inte vara att testa en helt ny sport med ultra störning, för det kommer vi aldrig klara. Men att våga träna det som vi tränar enbart hemma även på andra platser och med störning, fast light version. Och att våga ta med honom till nya platser även om det kanske blir jobbigt och mycket att hålla koll på för min del. Lite tankar såhär en tisdagskväll. Livet går förövrigt bra annars, vi fortsätter med jaktapporteringen och jag har mer kommit in i vardagen på distans och i Lödöse. Husrenoveringen flyter på och nästan hela övervåningen är klar. Denna hösten kommer bli väldigt annorlunda från tidigare då det är mycket nytt som är på g i våra liv. Det är nämligen så att vi kommer att flytta i slutet av Augusti! Och inte bara flytta som att vi byter lägenhet i samma stad utan vi ska flytta bort från Göteborg och till ett litet samhälle vid namn Lödöse, som ligger mellan Lilla Edet och Älvängen. Även fast det är en bit bort så går det ganska snabbt in till Göteborg och det tar bara 25 minuter in med pendeln. Den stora skillnaden är att vi numera kommer att bo i hus istället för lägenhet och ha sjukt mycket mer plats än tidigare. Jag tror att denna flytten kommer vara bra för oss. Ozzy får bo på en plats där han slipper känna stress så fort vi bara går utanför dörren och där vi faktiskt har en tomt så att han kan få gå löst varje dag. Fram tills nu har han bara fått gå löst då och då på gården eller i vissa skogar. Vi kommer även att ha mer skog runt oss så att vi kan lägga ner mer bit på skogsarbete och träna mer av dem sakerna som vi tycker är kul såsom jaktapportering, viltspår och fysträning. Eftersom att våran vardag kommer att bli väldigt mycket enklare och utan lika mycket triggers att stöta på så måste jag tänka till och vara smart, för jag kan inte bli bekväm nu och sluta miljöträna bara för att vi flyttar en bit bort. Därför ska jag i detta blogginlägg försöka sätta upp några planer som ska följas och saker som vi vill/ska göra denna höst och vinter. Planer Hösten 2018:- Jobba på våran relation och göra promenaderna till något roligt nu när vi slipper triggers överallt.
- Börja träna på saker som är viktiga för att ett träningspass ska kunna funka: att inte sticka från mig, att ha kvar fokus på mig även efter belöning och att kunna leka aktivt med mig hela tiden. - Bygga upp våran verktygslåda så att dem funkar i alla miljöer (kommandon som ska hjälpa Ozzy att vända bort hans utåtagerande till en uppgift vid stress): Filten, låt det va, omvänt lockande och fokus på godis. - Köpa in en klövjeväska och/eller benviktsmanchetter och börja fysträna på en högre nivå än tidigare. - Fortsätta Viltspåra och börja träna mot Öppen Klass: möjligtvis gå ett öppen klass spår. - Miljöträna i centrum i Lödöse 1-2 gånger i veckan: kortare stunder utanför tex Ica, vårdcentralen, en skola eller pendeln. - Miljöträna i Göteborg 2 gånger i veckan: lite längre stunder där vi tex åker till klubben, sitter på centralstationen eller går i en djurbutik. - Miljöträna på tävlingar och öppenträningar på klubbar. Idag var sista tillfället på våran stress till fokus kurs, dock gick vi inte på detta tillfället eftersom att vi hade väldigt svårt att boka om hd/ed röntgen som just hamnade på denna dagen. Riktigt synd men jag har fått mail på vad dom gick igenom och tror att vi har fått med oss det mesta ändå på dom 4 tillfällena som vi gick på. Jag är jätte nöjd med kursen och dom tips vi har fått och jag ser framemot att jobba bort hans stress under 2018 - det tillsammans med hans allergi är våra största prioriteringar detta året.
Så vad ska jag nu fortsätta göra för att jobba mot en stressfri hund? Jag ska först och främst fortsätta att jobba med alla lugnande övningar jag fick på kursen såsom ryggsäcken, filten och små övningar såsom omvänt lockande. Jag ska även våga vara mer bland halvjobbiga miljöer, det har blivit så att allt sånt har bort prioriterats helt för att det var för jobbigt men för att komma någonstans måste man ta tjuren i hornen och våga utsätta sig - såklart i en rimlig mängd med vila efteråt. Därför ska vi sätta igång med miljöträningen igen, det ska miljötränas helst 3 gånger i veckan på olika ställen, vid busshållplatser där det är mycket liv, på djuraffärer där vi kan stöta på en annan hund, på öppna träningar på klubbar och så vidare. Jag har ju väldigt tur som bor gångavstånd till både en bra djuraffär och djurklinik så just dom två ställena kommer vi besöka ofta, börja utanför och sakta jobba oss in och skapa en trygg zon även fast det är hundar och liv runtom. För att hålla honom lugn i jobbiga situationer använder jag mig främst av omvänt lockande för att ge honom en uppgift att tänka på istället för allt det andra som händer runtom men ibland kan jag också ha med mig en kong med gotta då det har en väldigt lugnande effekt. Mer än så kan jag inte göra för nu så fram tills att jag märker någon form av förbättring är detta min plan: fortsätta träna på dom lugnande övningarna hemma så att vi kan ta ut dom till jobbigare miljöer och utsätta honom för stressande miljöer då och då men ha en bra strategi på hur du ska hålla honom lugn under tiden. Miljö och passivitetsträna mycket! Och egentligen främst av allt - ignorera honom helt när han skäller och har sig, ge honom istället mycket uppmärksamhet efter när han är tyst. Även använda leken som en fördel, att han kan leka med mig i miljöer med störning är bara ett plus och man får så mycket fokus på köpet då. Idag var det dags för tredje tillfället på våran "Stress till fokus" kurs vi går på för Cathrine Löfmark. Nu hade vi ju träffat hundarna innan så jag tyckte att det kändes lite bättre att gå in i hallen denna gången och eftersom att han var just så fin och lugn förra gången så hade jag ganska höga förhoppningar. Tyvärr var han ett as idag rätt utsagt, han skällde som fan på hunden bredvid trots ett fort av kompostgaller framför och enda gången han verkligen var tyst och lugn var när vi gjorde övningarna eller ibland när han fick försöka få ut sina foderkulor ur ett aktiveringsben. Som tur är kommer jag ha något mer att bjuda på nästa gång så jag tror verkligen att det kommer underlätta väldigt mycket. Under övningarna hade han dock som han brukar, väldigt fint fokus. Det vi fick göra idag var först några omgångar av pendlingen och lugn i halsband övningen, dvs att hunden ska bli lugn när vi håller i sele/halsband. Vidare efter det var det mycket repetition - myggan, filtträning, ryggsäcken och omvänt lockande fast att man gjorde det i den svårighetsgraden där man själv var. Tex så kan Ozzy myggan väldigt bra så jag gjorde det lite svårare för honom genom att själv stå närmare och sänka godisen till den var i princip framför nosen på honom innan han fick ett varsågod. Ryggsäcken har vi dock jobbigare för och där fick vi vända oss om och sitta vända mot väggen för att det inte skulle bli för svårt för honom att lugna ner sig. Utöver övningarna så hade vi en väldigt bra diskussion om det här med "vill-ha" skallet eller gnäll skallet som man kan kalla det. Alltså att hunden skäller/piper för att den vill ha något, fram till något eller är trött på att sitta still och vill att något ska hända. Jag tror faktiskt att det är det som har grundats sig mycket i Ozzys stressproblem och när jag har fått diskutera med någon om det mer ingående så ser jag att alla hans problem är i samband med att han är otålig eller vill ha något. Att han skäller när vi tränar med andra är för att han vill fram till den andra hunden och när han skäller i bilen så är det för att han vill ut och hitta på något. Därför ska vi fokusera mycket på att ignorera hans skall och belöna när han är tyst och fortsätta belöna så länge han håller sig just tyst, i bilen blir detta lite svårare men jag ska försöka så gott det går för att ha en hund som skriker under bilturen är förjävligt. Annars ska vi fortsätta träna som vi gör nu, mycket filt och passivitetsträning i samband med kontakt- och självbehärsknings-övningar. Nu dröjer det också ett tag till nästa gång, hela 4 veckor rättare sagt så vi ska verkligen ta vara på denna tiden och träna på allt som vi hittills har gått igenom, speciellt träningen i bilen! Några bilder från träningen i söndags.
Idag började vi äntligen på våran stress kurs, som jag har längtat efter detta enda sedan jag såg kursen någon gång i November. För även om Ozzy kanske inte är den mest stressade hunden jag har träffat så finns det mycket stress kring andra hundar, och den stressen hindrar oss just nu från att kunna träna med andra utan att skämma ut oss. Därför blev jag superglad när jag såg att Hundens Hus som är mitt favoritställe att kursa på skulle ha en kurs för att förhindra stress och få en mer fokuserad hund. Kursen går vi för Cathrine Löfmark och jag är redan efter första tillfället oerhört nöjd med henne som kursledare, känns som att vi har ganska lika tänk kring hundträning. Som sagt var idag vårat första tillfälle och det var lite annorlunda mot hur dom kommande kommer att bli, idag var det nämligen enbart teori och det var inga hundar med. Jag tyckte att det var superbra att första tillfället var på detta sättet för man fick bra information om dom andra hundarna som man kan ha med sig när dom ska träffas för första gången och såklart också massor av bra övningar som man kan använda sig av under kommande tillfällen. För när man har en hund som är stressad på kurs så blir man oerhört fokuserad på hunden och har inte tiden alls för att anteckna vad kursledaren säger eller ibland till och med ens ta in det i huvudet. Stort plus på det! Teorin tyckte jag var väldigt lärorik även fast jag hade koll på det mesta. Det som vi gick in på var nämligen hur hunden reagerar på stress under inlärning och hon ritade då upp "stress-stegen", "trafikljuset" och "A-B-C kartan". Jag har i tidigare kurser fått veta mycket om trafikljuset och stress-stegen men A-B-C kartan var för mig något helt nytt och något som jag verkligen tar med mig. Jag tror även att många andra hundägare kan ta åt sig av kartan i sin inlärning och jag slänger därför med en bild på mina anteckningar här nedan. Är nog ganska svårt att förstå vad som menas enbart utefter några korta slarviga anteckningar men om ni googlar finns det säkert massor av mer info för er som är intresserade. (ber om ursäkt för världens slarvigaste handstil) Man fick även ett häfte på 10-15 sidor med ännu mera tecken på stress, hur man kan undvika stress och alla möjliga övningar som kan göra det lättare för hunden. Ska verkligen läsa på i detta häfte till nästa gång och anteckna ner det som jag tror kan hjälpa oss på något sätt. Till slut fick vi med oss några bra övningar som vi ska göra tills nästa gång, det var mest basic saker som jag gjorde mycket med Ozzy som valp såsom filtträning, godishanden, myggan och andra självbehärsknings övningar. Men det är alltid bra att repetera och att träna extra mycket på det nu när vi om två veckor faktiskt ska sitta i en hall med fem andra lika stressade hundar och försöka ha situationen under kontroll. Om jag är orolig? verkligen. Men jag får bara försöka förbereda mig så gott som det går och träna mycket på dom övningarna vi har fått nu under tiden. Nästa tillfälle blir den 14/2! En bild på oss båda (ovanligt nog) från spårtillfället i lördags tagen av Vendela för att komponera
för den kassa mobilbilden på mina slarviga anteckningar. |
Linnea Eriksson, 17 årFödd och uppvuxen i Göteborgs innerstad men bor numera ute på landet i Lödöse, Lilla Edet. Kategorier
Alla
Arkiv
Januari 2020
|