Eftersom att Ozzy har lyckats skada sig, igen... och just nu är på koppelvila är det väldigt dött på hundtränings fronten här hemma. Istället försöker jag planera inför kommande träningar och vad vi ska fokusera på de sista veckorna av detta året. Men för att det inte ska vara helt dött här på bloggen så tänkte jag samla ihop några små klipp jag hade i mobilen från tidigare apporteringsträningar och lägga upp dem i detta inlägget. Alla är filmade under September-Oktober.
0 Kommentarer
Äntligen har jag fixat lite vilt åt min to-be jaktretriever. Var i torsdags och köpte några få fåglar genom ssrk, två änder, två kråkor och en duva fick det bli till att börja med då vi ej har hunnit köpa en frysbox än och har det väldigt krampat med frysplats. Och igår var det dags för Ozzys viltpremiär! (om man bortser från en gång på valpträffen när han var 3 månader). Vendela kom nämligen upp till Lödöse runt lunch för lite viltspår och apportering. Barbie fick ett viltspår som la till sig under tiden vi tränade på en plan en bit bort och Ozzy fick träna lite apportering och dem båda fick nosa på vilt. Vi tränade inte mycket alls men jag kände mig väldigt nöjd efter enbart ett pass med några utskick på en dummie. Han hade oerhört bra fokus för att vara lös och störning av annan hund, men jag råkade köra på lite för länge och tillbaka fick jag en hund som kom ut ur fokusbubblan och sprang iväg till Barbie. Jag måste verkligen bli bättre på att inte fortsätta köra när det går bra och hellre sluta alldeles för tidigt än försent. När vi sedan tog fram fågeln blev båda hundarna helt galna och väldigt till sig. Ozzy nosade som bara den på fågeln men ville absolut inte ha den i munnen. Han var inte rädd utan bara väldigt osäker på vad han förväntades göra med den. Testade att leka lite med den för att få upp honom men då började han slita av fjädrar så det var inte bättre heller. Tycker det är riktigt svårt att veta hur jag ska introducera vilt för honom på bästa sätt, ska man låta han nosa några tillfällen och sedan prova med apportering eller ska man vara snabb och rakt på? Vi har en riktig nöt att knäcka här. Vendela hade även med sig kameran och tog några superfina bilder på Ozzy när han apporterade. Något som var extremt välbehövligt. Hoppas att vi ska få till det här med vilthantering inom snar framtid så att jag även kan få en fin bild när han faktiskt håller fågeln och inte när den ligger framför honom x).
Idag blir min älskade flatte hela 2 år gammal! Samtidigt som det är sjukt att han redan är två år så känns det konstigt att han inte är äldre än så, jag menar det känns som jag har haft han halva mitt liv och som att han redan borde vara 5 vid det här laget. Det märks så mycket på honom att han börjar bli äldre och främst att han har kommit ur sin unghundsperiod. Det senaste halvåret har han bara gjort framsteg efter framsteg i träningen och våran vardag tillsammans har blivit så enkel. Ålder tillsammans med hårt slit börjar äntligen löna sig och det känns så oerhört bra. Han blir bara mer och mer min drömhund för varje månad som går. Dagen till ära gav jag mig på ett försök att fota en ståbild, något som jag absolut suger på. Idag fick vi dessutom extra störning från grannarna som hade någon form av släktträff och var väldigt högljudda i bakgrunden. En enda bild blev det i alla fall och det är den jag får bjuda på. Nu ser jag framemot många år framöver fyllda med lek, hundträning och flattemys, samt att få se han mogna mer och mer och bli riktigt stabil i sitt psyke. Nedan finner ni två tidigare ståbilder:
|
Linnea Eriksson, 17 årFödd och uppvuxen i Göteborgs innerstad men bor numera ute på landet i Lödöse, Lilla Edet. Kategorier
Alla
Arkiv
Januari 2020
|